Det finns olika typer av premiärer. Fiskepremiärer. Teaterpremiärer. Premiärdoppet för året. Sedan finns det premiärer för olika årstider och sådant som hör till respektive årstid. Jag såg en premiärfågel härom dagen.

Nog hör väl koltrasten till ett av de tecken som tyder på att vårpremiären närmar sig? En annan premiär visade sig i morse. En inte alls lika angenäm premiär, men dock en premiär.

Nytillskottet i familjen lade en liten nätt hög inne för första gången. När man startar dagen med en premiär är det kanske lika bra att fortsätta i premiärens tecken. Eller? Jag gjorde det i alla fall. Jag gjorde premiär i radiosammanhang. Blev intervjuad. Live. Om vad? Ja, inte var det om den lilla högen på golvet. Och inte var det om koltrasten jag såg. Nej då. Det var om betydligt viktigare saker än så. Jag pratade om skolnedläggningen som hotar vår ort. Om enkäten föräldragruppen lämnat ut och nu sammanställt. Det var pirrigt. Nervöst. Tänk om jag skulle säga fel. Eller bli tyst. Fast de som känner mig vet att tyst blir jag sällan. Men ändå. Tänk om. Jag blev inte tyst. Det gick faktiskt ganska bra. Om enkäten hjälper i frågan är det ingen som vet. Vi är bara många som hoppas. Hoppas att politikerna ska ta sitt förnuft till fånga. Innan det är för sent.     

En ny vecka har precis startat. En vecka med möten, faktaletning, läkarbesök, valpgos och vanligt familjeliv. Tur att HELA veckan ligger framför, annars hade jag nog inte hunnit med allt.

Hon fortsätter sköta sig vår lilla bebis. Enda gången hon piper är när det är dags att gå ut.

Nu ska vi reda ut det här med vad hon är för ras. Hon är en flervägskorsning. Vi känner till två av de raser hon har i sig. Huruvida just de två raserna har högst procent eller inte lämnar jag osagt. Men. Hon har Japanese chin och Coton de tulear i sig. Hur hon kommer se ut som fullvuxen står än så länge skrivet i stjärnorna. Hennes päls är silkesmjuk och nosen så lång att den räcker ända fram. Det enda som saknas är ett namn. 

Hon sköter sig exemplariskt den lilla. Några enstaka pip i natt är det enda. Inte en enda kisspöl har vi behövt torka. Hon gör allt ute.

Mor ringde nu på eftermiddagen och konstaterade att jag skaffat bebis. Och det är precis så det är. Att vi skaffat bebis. Inte jag. Vi. Hela tiden är det någon som klappar, leker eller tittar till den lilla.

Vi har nog bara ett litet problem. Vad hon ska heta. Hon hette Lilly när vi hämtade henne men det känns inte rätt. Vi har provat Saga, Sally, och Lea men inte heller något av dessa känns rätt.  

Men att ägna tankarna åt något annat än striden med kommunen känns helt rätt. Lite distans ger andra perspektiv. Annan ork. Så nu är jag redo för rond två eller om det är tre i striden.