Alla inlägg under december 2012

Av ÄlgEva - 30 december 2012 15:43

Det är mycket som går i repris den här tiden på året. Man ska titta på nyheter som varit, felsägningar, idrottsbedrifter, idrottsmissar och gud vet allt. Tittar man inte på tv så pratar man om årets som gått. Vad man gjort, vad man borde gjort och vad man önskar ogjort. Vi har en annan "repris". Under det senaste året har jag åkt in och ut på sjukhus med yngsta dottern några gånger. Allt på grund av ett litet bihang som ingen vet varför vi har i vår kropp. Ett bihang som tydlilgen har som uppgift att retas och med retas menar jag göra ont. Väldigt ont. I går var det dags igen. Yngsta dottern vaknade tidigt. Väldigt tidigt, om du frågar mig. Hon hade ont i magen. Jätteont. Men tydligen inte så ont att hon ville väcka mig. Kanske trodde hon att det skulle gå över. Som det faktiskt gjort förut. Men det gick inte över. Vi fick åka till sjukhuset. Igen. Har man besökt en akutmottagning i mellandagarna vet man att man inte vill göra om det. Någonsin. Men där var vi, yngsta dottern och jag. Och väntade. 



Tror vi satt två timmar i väntrummet. Och väntade. Alla andra som väntade försvann. En efter en. Antingen blev de uppropade och försvann in genom den gröna dörren eller så tröttnade de på väntan och gick hem. Men vi väntade. Tänkte att de gör nog så gott de kan. Det blir nog vår tur snart. Och det blev det.


 


Eller. Vi fick byta ut väntrummet mot ett undersökningsrum. Som blev ett väntrum. För så blir det väl när man får vänta. Och vänta. I ett rum. Då blir det väl ett väntrum?

Det sattes en nål i flickebarnets arm. Prover togs. Ett id-band fästes runt handleden. Sedan väntade vi. På doktorn. Doktorn som skulle tala om att "jodå, det är det där onödiga bihanget som spökar igen". Doktorn som skulle tala om vart vi skulle fira nyår. Doktorn kom. Doktorn klämde försiktigt på vansinnigt öm mage. Doktorn lyssnade på hjärta och mage. Doktorn sa att proverna såg bra ut. Kanske fick vi åka hem. Om vi ville. Att vi ville! Man skulle bara ta en ny temp. För säkerhets skull. En temp som visade att kroppstemperaturen gått upp 0,2 grader. Då blev det till att avvakta. Inte åka hem än. Ny temp måste tas. Vi måste vänta. Och var det något vi kunde vid läget så var det just att vänta. Så. Vi väntade. 


Ny temp togs. Ingen skillnad. Den var varken högre eller lägre. Doktorn kom in. Försökte frenetiskt tugga ur munnen och rensa tänderna med tungan. Samtidigt talade han om att vi fick åka hem. Med ett tillägg. Vi måste komma in dagen efter för ny provtagning, om problemet kvarstod. Vad jag svarade? ABSOLUT! Vi kommer. När ska vi vara här? Och med det packade vi oss ut från sjukhuset. Om vi åkte hem? Kanske inte direkt. Vi tog en liten omväg.


 


  

Av ÄlgEva - 26 december 2012 14:41

Det kanske är dags att ta tag i den här bloggen. Inte för att jag på något sätt känner mig tvungen. Men jag har saknat den, er. Lugnet och ordningen i livet verkar utebli. Det var kanske så här det skulle bli. Det är med andra ord ingen mening att vänta. Det är bara att gilla läget. Hitta andra saker att fokusera på. Se livet från den humoristiska sidan. Eller kanske bara se livet. Som det är. Här och nu. Just nu är det annandag jul. En annan dag alltså. En annan dag kan man sova bort. Tydligen. Det gick alldelse utmärkt att sova till halv två. Märkte jag. HALV TVÅ! Utan strul kvällen innan. Utan party. Bara så där. Paniken man får när man sovit bort en hel dag kan aldrig vara nyttig. Borde bara gilla läget. Vakna lugnt. Ta resten av dagen/kvällen som den kommer. Men icke. Full fart. Som att försöka ta igen alla timmar man sovit bort. Starta en tvättmaskin, elda lite, skiva upp resterna av julskinkan, förbereda middagen, titta i kylskåpet för att hitta mer att göra och ta tag i bloggen. Allt inom loppet av en timme. Så. Jag har verkligen inte tid att sitta här. Jag måste hinna ikapp. Resten av dagen.

Av ÄlgEva - 9 december 2012 02:54

Sitter och funderar på de anmälningar som lämnats in gällande årets julkalender. Tydligen har några föräldrar problem med "anden i glaset"-sekvensen. Jag har inte sett just det avsnittet men jag har pratat med mina barn. Jag frågade om de tyckte det fanns fog för att göra en anmälan. Ni som hängt här ett tag vet att mina barn inte är några småbarn, 11, 19 och 19 år. De kan inte förstå varför dessa anmälningar lämnats in, "Greveholm är ju en av de bästa julkalendrar som visats". Så. Jag har läst diverse inlägg på Facebook. Jag har läst artiklar. Jag har läst kommentarer till artiklar. Jag har funderat ett tag. Kan det vara så att föräldrar i dag inte har samma tid med sina barn? Att det därför är så viktigt att barnen inte får se något som kan skapa nyfikenhet och frågor. Man har inte tid att svara på frågor. Man har inte tid att utforska saker med barnen. Tycker mig kunna se ett mönster. Och missuppfatta mig inte nu! Jag drar inte alla över en kam, jag vet att det finns ytterligheter åt alla håll. Men. I en del fall verkar det som barnet föds in i en familj där det gäller att barnet fort anpassar sig till de vuxnas leverne. Barnets behov är inte det viktigaste. Ja, ja. Naturligtvis får barnet både mat och torr blöja. Det är inte det jag menar. Jag menar att de vuxnas liv inte påverkas av att det kommer ett barn. Man prioriterar inte om. Man fortsätter leva precis som man gjorde innan barnet kom. Barnet får helt enkelt följa med. Alternativt stanna hemma med barnvakt. Självklart ska man inte sluta leva. Men när man väljer att skaffa barn väljer man också att ta på sig ett enormt ansvar för en annan människa. Man tar på sig att se till barnets behov. Har barn behov av att hänga med överallt? Behov av att inte ha några fasta rutiner? Behov av att vara ifrån sina föräldrar? Jag tror inte det. Jag tror barn har behov av rutiner, närvarande föräldrar och en lugn/trygg uppväxt. Många är de gånger jag valt bort vuxenumgänge för att finnas till hands för mina barn. Och nej, jag har inte sett det som jag offrat mig. Det har inte varit synd om mig. Jag har valt det helt frivilligt. Som ett led i min föräldraroll. Och vi har en fantastiskt kontakt i dag, jag och mina barn. Om jag får säga det själv. Och, rätt eller fel. Mina barn har fått se det mesta på tv:n. Jag har funnits med. Jag har svarat på frågor. Naturligtvis har jag gjort saker på egen hand också. Men barnens behov har fått styra. Och jag tror att det är en bidragande orsak till deras grundtrygghet. För de är trygga i sig själv mina ungar. Så. För min del ser jag inga problem med årets julkalender. Alls. Men jag undrar. De föräldrar som lämnat in anmälningarna, kör de ut barnen från tv-rummet när nyheterna sänds?

Skapa flashcards