Jag letar vårtecken till höger och vänster. Efter lördagens hysteriska snöande fullkomligt törstar jag efter vår. Jag som tycker så mycket om vintern. Jag är faktiskt nöjd på allt som har med vintern att göra. Maken körde undan skotern i dag. Det om något är ett vårtecken. Ett annat vårtecken är ljudet av motorsågar. I alla fall om man bor som vi gör. Det låter både här och där. Fast inte riktigt precis här då. Vi blev ju klar med veden lagomt till påsk.

Nu väntar jag på att det ska torka upp ute. Så man slipper leriga barn. Ena tonårsdottern kom in på förmiddagen. Lerig om byxor, tröja och hand. Slänten var hal och tonårsdottern gjorde en vurpa. 

Vän av ordning kan nu undra om jag hittade några vårtecken. Synliga alltså. Förutom tinande snö och takropp alltså. Självklart gjorde jag det. Eller jag och jag. Det var mer ena tonårsdottern som hittade det ena. När vi satt och njöt av den varma vårsolen.

Årets första geting. Kom raskt att tänka på mina tappra försök i fjol med att fota getingar och humlor som surrade kring äppelträdet. Några bilder blev det. Några. 

Ett annat vårtecken är det här: 

Pingstliljor. De kämpar för att bryta sig genom snön. De som överlevt sorkarnas framfart. Men om de blommar till pingst vet jag inte. De brukar blomma senare. Men. Hör och häpna nu! Det växer. I mina små odlingar inne. Några gurkplantor kämpar tappert. De ser inte allt för pigga ut men de har växt mer än de gjorde i fjol. Tomatplantorna lämnar mycket att önska. Men de växer. Ärtorna ser ut att må ganska bra. Sen satte jag någonting mer. Som jag inte kommer ihåg vad det var. Och dom växer. Som bara den faktiskt.

Kan någon förklara för mig varför inte mina svar på era kommentarer räknas som kommentarer? Jag menar, mina svar syns inte om man inte klickar sig in på kommentarerna. Irriterande kan jag tycka.