Vi skriver den 16:e december i dag. 16:e. December. En vecka till dan före dan. Nu borde det ligga en tjock vit filt över vårt landskap. Snö. Det borde ligga snö på marken. Kall snö. Just nu ligger det en eller kanske två centimeter snö. Blöt snö. Dyngsur snö. Om några minuter är den borta. Regnet gör verkligen sitt för att ge oss en grön jul. 

Jag börjar förlika mig med att julen blir grön. Det betyder inte att jag tycker om det. Alls. Men jag väljer att lägga min energi på bättre saker. Roligare saker. Saker jag i alla fall kan påverka.

Julljusen får lysa upp det inte snön lyser upp.

Nu ska vi backa några år. Eller några år... Snarare drygt 30 år. Jag gick i nian då. På skolan jag gick var det alltid årskurs nio som "lussade" för hela skolan. I matsalen. Helt logiskt var det alltså dags för oss. Om jag inte minns fel röstades en lucia fram. En tjej. Men någonstans hände det något. Vi fick för oss att en kille skulle fungera precis lika bra som en tjej. Vi fick blankt nej från lärarna, lucia hade alltid varit och skulle alltid vara en tjej. Vi skulle bara våga "hitta på något". Man skulle kunna tro att vi nöjde oss med det. Att vi fogade in oss i ledet. Men icke! Vi hade redan en kandidat, en manlig sådan. Vi kunde inte bara skippa vår idé. Men eftersom hela lärarkåren, inklusive rektor, hotade med inställt luciafirande tränade vi med en tjej som lucia. Varje gång. Det var bara det att killen vi valt tränade också, i hennes skugga. Han lärde sig hennes vers. Han tränade på att skrida fram likt lucia.

Så kom dagen D. Samling i dramarummet. Samma rum vi tränat ett antal gånger. Tjejen gjordes iordning. Det röda sidenbandet knöts. Ljusen till kronan tändes. Den våta duken täckte hennes hår. En lärare placerade ljuskronan på hennes huvud. Vi ställde upp oss i ordning. Nu var allt klart. Läraren gick ut ur rummet. Antar att hon intog sin plats i matsalen. För att titta och lyssna på årets luciatåg. Det traditionella. Men i samma sekund som hon stängde dörren bytte ljuskrona och sidenband person. Luciatåget blev en stjärngosse färre och en tärna rikare. Och längst fram gick lucia. Som var en kille! Det var med pirr i magen och skratt i halsen vi skred fram sjungandes Sankta Lucia. Skolpersonalen såg inte helt nöjda ut när de såg vår lucia. Vi sjöng de sånger vi övat in. Var och en läste sina verser, även lucia. Sedan skred vi ut. Nöjda, stolta och glada. Vi hade överlistat lärarna. Vi hade gjort allt rätt. Förutom en liten detalj, vi hade haft "fel" kön på vår lucia.