Andra tonårsdottern (som alltså inte är tonåring längre) fick ju en telefontid med läkaren på hälsocentralen. Läkaren ringde upp, på avtalad tid, förra måndagen. Dottern fick höra att det inte fanns någon anledning till oro, hon är ju trots allt född med denna missbildning. Med andra ord behöver hon alltså inte oroa sig över den vätskefyllda cysta som är placerad I ryggmärgen. Märkligt svar, om du frågar mig. Jag har fått lära mig sedan jag var liten att ryggmärg och hjärna ska man vara rädd om. Men det finns som sagt ingen anledning till oro, enligt läkaren på hälsocentralen. Ett ökat tryck i ryggmärgen är inte farligt om du är född med en missbildning, så tolkar jag hans svar. Jag lovar att återkomma vad gäller detta svar efter besöket på neurologen.

Om det nu, mot förmodan, finns någon som på fullaste allvar trodde att remissen var skickad innan samtalet kan jag säga att du/ni hade fel. Den skickades efter samtalet. Det vet vi eftersom andra tonårsdottern ringde neurologen för att kolla så den faktiskt kommit dit. Och det verkar som de vill att dottern kommer dit, ganska snart. Fast det inte är något att vara orolig för. 

Jag var med yngsta dottern till ortopeden idag. Ett återbesök för att titta hur hennes skolios utvecklats. Tänk så trevligt det är att besöka en läkare som bryr sig om patienten. En läkare som lyssnar och svarar på frågor man ställer. En läkare som tar en förälders oro på allvar. Oavsett om det är en befogad oro eller inte. Skoliosen har blivit bättre, så pass mycket att vi inte behöver komma tillbaka. Vad gäller Arnolds närvaro eller inte hos yngsta dottern svarade han så här; jag pratar med barnläkaren och du ställer frågan till neurologen när ni kommer dit. Tydligt och rakt svar. Han fyllde även på med; skulle det vara så att barnläkaren tycker att ni ska träffas hör vi av oss. Han har alltså inte på något vis tagit bort funderingarna på huruvida Arnold även besöker yngsta dottern men han har lindrat oron eftersom han visar hur vi ska gå vidare för att få svar. Bland det sämsta man kan säga till någon som är orolig är att man inte ska vara orolig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...