....tycker inte jag om. Oftast. Men den överraskning jag fick i går, tyckte jag om. Mycket.

När man kommer hem från en fototur med andra tonårsdottern och går in i huset. Helt ovetandes om vad som väntar. Känslan när man ser myndige sonen sitta i soffan går inte att beskriva. Alls. Myndige sonen som bor och verkar på en grön ö långt från oss. Precis just han sitter alltså i vår soffa. Bara så där. Mammahjärtat exploderade av glädje.

Medan vi andra är klämdagsledig sitter myndige sonen i telefonkonferans. Att jobba hemifrån går alldeles utmärkt med dagens teknik. Tänk om fler kunde upptäcka det. Möjligheten att några dagar i veckan kunna jobba hemifrån alltså. Då skulle landsbygden inte dö ut som den gör i dag. Då skulle fler köpa sig livskvalité. Billig livskvalité. Ett hus på landet kostar bara en bråkdel av vad ett hus i "stan" kostar. Där vi bor, cirka 10 mil från två större städer och knappt 5 mil från en mindre stad, kan man utan problem köpa ett fullt beboeligt hus för under 200 000 kronor. Alltså ett riktigt hus. Inte en stuga eller ett uthus. Ett hus. Att kunna lägga pengar på annat än bara boende är en känsla av frihet. Pendlingstiden för att komma till och från arbetet ligger långt under de tider folk i storstäder tycker är rimliga. På två timmar har du tagit dig både till och från arbetet. Hur många är det som tänker på det viset?