Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå vad som precis hänt stegade maken med bestämda steg till en liten glaslucka i väggen. En glaslucka där det var stört omöjligt att tjuvlyssna på samtalet som pågick mellan maken och kvinnan bakom glaset. Efter en väntan som kändes som en evighet och som faktiskt nästan pågick i en evighet kom tillslut maken med beskedet att vi skulle åka, bara några timmar senare. Drygt fem timmar senare. Den förseningen skulle göra så vi missade vårt anslutningsflyg från Helsingfors till Gdansk. Det i sin tur skulle göra att vi blev tvungna att avboka första nattens hotell i Gdansk och istället sova en natt i Helsingfors. På vilket hotell vi skulle sova fick vi lösa när vi var på plats. Men först skulle vi igenom säkerhetskontrollen. Den där kontrollen jag allt som oftast fastnar i, fast jag aldrig haft något olagligt på mig. Den här gången var inget undantag. Jag lade jacka, mobil, väska och skor (!) i plastbackar och närmade mig metallbågen. PIP OCH RÖD LAMPA! Vakttanten som stod där frågade om jag hade något i fickorna på collegejackan, självklart hade jag det. Hur jag nu kunde glömma tablettasken i plåt... Vakttanten tog asken och jag fick göra om vandringen genom metallbågen. PIP OCH RÖD LAMPA! Nu fick jag sätta fötterna på en avkännare och vakttanten "kroppsvisiterade" mig. Tillbaka genom bågen och lägga collegejackan i en plastback. Närmade mig metallbågen för tredje gången... JA, tillslut kom även jag genom säkerhetskontrollen! Bubbelhållaren flinade lite lätt, förstod förmodligen att alla gånger jag berättat om mina problem med säkerhetskontrollen faktiskt stämmer, mer än väl.

Efter en timmes flygtur landade vi i Helsingfors. Det första vi hörde när vi stod på finländsk mark var våra efternamn som ropades ut i högtalarna. Vad sjutton hade hänt med bagaget nu då, hann jag tänka. Döm om vår förvåning när det visade sig att bagaget hade åkt med ett tidigare plan... När väskorna var avhämtade hoppade vi på en flygbuss och hoppade av vid första bästa hotell. Måtte det finnas lediga rum. Glädjen stod högt i tak när det visade sig att det gjorde det.

Efter en lång dag på Arlanda blev det en kort kväll i Helsingfors. Vis av dagens missade flyg bestämde vi oss för att kliva upp i tid så vi skulle vara på flygplatsen och vid gaten I GOD TID. Inga fler missade flyg för våran del inte! Ja, så här i efterhand kanske vi var ute i lite väl god tid, men det kan vi prata tyst om. Om jag inte minns helt fel fastnade jag i säkerhetskontrollen i Helsingfors också. Den här gången var det något i min väska som drog till sig deras uppmärksamhet. Jag hade en tändare i den och det fick man visst inte ha. Inte när man hade en i jackfickan iallafall. 

Två timmar i ett propellerplan. Sittandes under vingen. Ja, det finns en första gång för allt. Men, så var vi då framme i Gdansk. Några timmar senare än planerat, men vad gör det när sällskapet är glatt. Nu skulle vår weekend börja.

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt veta vart vi skulle åka. Men paret vi skulle åka med fick vackert kliva in i bilen tidigt en torsdagsmorgon utan att veta vart vi skulle. Inte ens hur vi skulle åka visste dom. Paret, bestående av Bubblan och Bubbelhållaren, hade frågat vilken typ av packning som var lämplig. Skulle skoteroverall eller bikini packas ner? Behövde man ha pass? Galakläder eller vardagskläder? Kläder för vår i södra Sverige, pass och vardagskläder blev vårt svar. 

Vi styrde bilens front söder ut. Mot äventyret. Om man tittar ur ett tidsperspektiv var vi ute i god tid, väldigt god tid.

Första stoppet blev vid Tönnebro, dags att äta mackorna jag omsorgsfullt gjort iordning, lite kaffe och ett toalettbesök. Eftersom maken är en väldigt omtänksam människa av naturen körde han bilen ända fram till toalettdörren, så Bubblan inte skulle behöva gå så långt. Pinsamt för vissa, roligt för andra. När vi åkte vidare hade vi fortfarande väldigt gott om tid. Vi skulle ha tid för den obligatoriska reseölen innan vi åkte vidare med nästa transportmedel. Under resans gång hade jag försett paret med ledtrådar, ledtrådar som faktiskt inte gav mycket. Men gissningarna tog fart. Bubblan var ganska bestämd i sin gissning, vi skulle till Köpenhamn. Bubbelhållaren var mer försiktig. Kanske var det Gotland som var slutdestinationen, kanske Helsingfors. När vi närmade oss den stora huvudstaden berättade maken att nästa transportmedel skulle bli ett flygplan. Fortfarande med gott om tid parkerade vi bilen på långtidsparkeringen och tog bussen till terminal 5. Kanske var det där det började, kanske var det senare. Oavsett var, så befann vi oss på fel terminal. Våra resekamrater visste fortfarande inte vart vi skulle och visste således inte att vi var på fel plats. Maken höll god min när han började vandringen mot rätt terminal. Jag följde efter, i ärlighetens namn lika ovetandes som kamraterna. I ett obevakat ögonblick talade maken om att vi klivit av bussen på fel ställe. Den som känner mig och vet hur jag är när det är dags att resa bort vet att jag vill vara ute i god tid, på rätt plats. Men det kändes lugnt, vi hade fortfarande gott om tid. Så vi satte oss vid ett bord mellan terminalerna för att beställa reseölen och meddela kamraterna vart vi skulle åka. Bubblan fortfarande helt övertygad om att vi skulle till Köpenhamn och Bubbelhållaren envist försiktig i sina gissningar.

Vi ska till Gdansk, sa maken. Bubblan frågade lite snopet, så vi ska inte till Köpenhamn? Bubbelhållarens reaktion var positiv, Gdansk, det kan säkert bli trevligt!

Nu skulle pengar växlas, livet avhandlas, googlas på vad man gör i Gdansk en helg och toaletter besökas. Att klockan gick var det nog ingen som tänkte på. Jag nämnde i förbifarten att det kanske var dags att gå till incheckningen men maken svarade snabbt att det var lugnt, det var gott om tid. Där och då ville jag protestera. Göra som jag brukar göra. Säga att vi lika bra kunde sitta vid gaten. Men jag sa inget, tyckte det var dags att sluta "noja".

Plötsligt var klockan mycket, väldigt mycket. Vi rasslade ihop våra väskor och stegade bestämt mot terminal 2. Framme vid incheckningen blev det stopp. Tvärstopp! Man fick minsann inte checka in några väskor när det var en halvtimme till avgång. Absolut inte! Så där stod vi...

Fortsättning följer....