Ja, det var länge sedan jag bloggade. Jag vet. Det finns tusen och en förklaring till det. Men jag nöjer mig med att konstatera att jag är här, igen. 

Har det hänt något sedan jag skrev sist? Jo, lite. I korta drag; jag har blivit med häst, jag vågade sätta mitt namn på valsedeln till kommunvalet, ena myndige dottern har opererats för sin Arnold Chiari och andra myndige dottern har fått en son. Jag kan ha glömt något. Det är högst troligt att jag gjort det. Glömt något alltså. 

Vi tar allt i lite bilder också.

Hästen. Alex. Han man kan ladda trötta batterier hos. Är helt säker på att återkommer till honom. Många gånger.

Umeå universitetssjukhus. Jag och ena myndiga dottern tillbringade ett antal dagar här i september. Närmare bestämt sex dagar första svängen, när själva operationen gjordes, och åtta dagar när lumbalvätska bestämde sig för att läcka ut ur ett stygnhål, den andra svängen.

Det här var det första jag såg när jag kom in på NIVA efter ena myndiga dotterns operation. Det var inte blodet jag reagerade på, det var mängden hår de hade rakat bort. Hur skulle dottern ta det? 

Första bilden på operationssåret. Inte vackert och inte rakt men det är äntligen gjort! Föga anade vi då vad som komma skulle...

Ett stygn längst upp på ärret, satt utan bedövning. Man får tydligen inte lägga bedövning i huvudet på någon som tagit bort en bit av skallbenet, risken finns att det slutar med andningsuppehåll. 

Lumbaldränage på plats. Nu skulle läckaget upphöra, en gång för alla. Trodde vi iallafall.

Mellan 150-200 ml ryggmärgsvätska (lumbalvätska) tappades ut varje dygn under fyra dagar.

När lumbalslangen drogs ut tog det ca. 5 minuter, sedan kom läckaget. Ett stygn fick sättas över "hålet", utan bedövning. Det blir så när det är bråttom.

Barnbarnet! 

Vad gäller ena myndiga dotterns Arnold Chiari-diagnos blev det lite annant av den. Naturligtvis. De visade sig att hon INTE är född med den. Den har med all säkerhet kommit till vid hennes avåkning för några år sedan. Neurokirurgen skulle skriva en artikel om henne så jag återkommer om det när den är skriven. Andra myndiga dottern verkar inte ha Arnold Chiari, inte enligt neurologen vi träffade, trots att det enligt en röntgenbild såg ut så.

Hur det gick i kommunvalet? Jag blev invald som ledamot i kommunfullmäktige så nu har mitt politiska liv tagit fart på allvar. Fast just politik tycker jag är vansinnigt tråkigt. Men kommunens framtid, det är intressant! Kan man lägga alla politiska tillhörigheter åt sidan och fokusera på vad som är bäst för kommunen och dess invånare kan det inte bli annat än bra.

 

Steve

16 december 2014 07:41

Välkommen åter! Det har ju hänt en hel del i din omgivning så då är det väl naturligt att bloggandet fått stå tillbaka.

http://stevereflekterar.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...