Det tillverkas skyltar i vårt kök. Skyltar där några få ord ska sammanfatta vad många i vår kommun känner.

Det är märkligt vad ett så illa omtyckt förslag kan locka fram känslor och engagemang. Känslor som bitvis går långt förbi sans och förnuft. Att kommuninnevånarna gav sig på varandras orter tyckte jag var tråkigt och fullständigt onödigt. Att det dessutom skedde i ett så pass tidigt skede förvånade nog fler än mig. Men det som rullat i radio och tv i dag är inte bara tråkigt och onödigt, det är ren och skär idioti. Efter en artikel i en lokaltidning lämnades det en kommentar på nätet. En kommentar som går långt över vad som är acceptabelt. En kommentar som, i media, kallas för ett förtäckt mordhot. Att i det här läget försöka bedriva några som helst protester mot det framlagda förslaget känns tungt. Först måste man få folk att förstå att inte någon av oss som stridit under alla dessa veckor står bakom kommentaren. Sedan måste man försöka bygga upp någon sorts trovärdighet igen. Bygga upp allt som en enda människa förstört genom att i ren ilska eller frustration skriva en illa komponerad kommentar. Anonymt dessutom.