Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting får störa förberedelserna. Ingenting. Men. När en svag lukt tränger sig på. En lukt som från början endast kändes om man andades in på precis rätt plats. En lukt som påminde om avlopp men ändå inte. En lukt som skulle kunna förväxlas med gasollukt men ändå inte. Jag försökte hitta vart lukten kom från. Eftersom det var i hallen det luktade kändes det logiskt att det måste vara någon som trampat i något olämpligt. Att orsaken till lukten satt under någon sko. Jag kröp på alla fyra och inspekterade samtliga skor. Så där en 15 par skor gicks igenom. Utan att jag hittade orsaken till lukten. Samtliga skor och tillhörande skohyllor förpassades ut på altanen och golvet skurades efter konstens alla regler. Lukten kvarstod. Om man andades in på precis rätt ställe i hallen. Utrymmet under trappen rensades så luckan till krypgrunden blev öppningsbar. Ingen lukt där. Tvättstuga och toalett luktinspekterades. Ingen lukt där heller. Men i hallen luktade det. Om man andades in på precis rätt plats. I det här skedet började jag bli smått hysterisk. Vad sjutton var det som luktade? Bad yngsta dottern lukta på jackorna medan jag återställde oredan under trappen. Jodå, hon hittade vad vi trodde var roten till lukten. En reflexväst. Västen fick ta samma väg som skor och skohyllor. Ut på altanen. Yngsta dottern kommer tillbaka till hallen och påpekar att det fortfarande luktar. Och ja, det luktade. Från elskåpet. Maken började felsökningen på ett lite annat sätt när han kom hem. Han sågade helt enkelt upp väggen. I tron att han skulle hitta en död mus. En mus som luktat på en säkring för sista gången. Han hittade ingen mus. Han hittade ingenting. Så. Nu måste vi fortsätta leta efter orsaken till lukten. Lukten som kommer från elskåpet. Men i väntan på helgen luktsäkrade maken hallen. Trodde vi. 

Det luktar fortfarande... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Ja, det var länge sedan jag bloggade. Jag vet. Det finns tusen och en förklaring till det. Men jag nöjer mig med att konstatera att jag är här, igen.  Har det hänt något sedan jag skrev sist? Jo, lite. I korta drag; jag har blivit med häst, jag våg...