En ny vecka har precis startat. En vecka med möten, faktaletning, läkarbesök, valpgos och vanligt familjeliv. Tur att HELA veckan ligger framför, annars hade jag nog inte hunnit med allt.

Hon fortsätter sköta sig vår lilla bebis. Enda gången hon piper är när det är dags att gå ut.

Nu ska vi reda ut det här med vad hon är för ras. Hon är en flervägskorsning. Vi känner till två av de raser hon har i sig. Huruvida just de två raserna har högst procent eller inte lämnar jag osagt. Men. Hon har Japanese chin och Coton de tulear i sig. Hur hon kommer se ut som fullvuxen står än så länge skrivet i stjärnorna. Hennes päls är silkesmjuk och nosen så lång att den räcker ända fram. Det enda som saknas är ett namn. 

 

johanna

2 april 2012 12:00

hej eva :-)
Ja tycker att hon ska heta Simba :-)
Kjamen jo

 

Steve

2 april 2012 19:30

Några namnförslag: Mio, Molly, Milou, Cookie, Nelly

http://stevereflekterar.blogspot.com

ÄlgEva

3 april 2012 07:10

Tack för alla namnförslag. Vi vänder, vrider och smakar på alla. En bubblare har dykt upp och kört om samtliga, Vilja, men om det blir det namnet får vi se.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...