Jag är en virrpanna. Glömmer det mesta. Fort. Brukar säga att mitt minne är bra men väldigt kort. Men de finns alltid de som är värre. Tydligen. Pratade i telefonen med min numer fd kollega. Vi pratade om ditten och datten. Mest vardagliga saker. Så där som vi brukar göra. Hon var kvar på jobbet. Jobbade de sista självande minuterna. Du vet, de där som man borde skippa. De där när man inte har så stor koll på vad man gör. Hjärnan har liksom redan checkat ut. Men har man arbetstid till ett visst klockslag så har man. Fast det borde ligga en rast sista fem-tio minuterna. Man kan inte göra så mycket fel på en  rast liksom. Men. Samtidigt som hon pratar med mig plockar hon ihop och gör sig redo att gå hem. Det är bara en sak kvar att ta med. Telefonen. Mitt i en mening hör jag fd kollegan fråga sin arbetskamrat om hon möjligtvis vet vart fd kollegan lagt telefonen. Tror att vi svarade samma sak i samma sekund, hennes arbetskamrat och jag. "Du pratar ju i den"! Som sagt, det borde ligga en rast de sista minutrarna innan man slutar.