Antingen gör jag som de flesta andra gjort och gör i dag, pratar om kylan, eller så pratar jag om något annat. Jag kanske måste nämna något om kylan ändå. Fast jag hade tänkt prata om något annat. För allvarligt. Trots att jag tycker om vinter och snö så finns det gränser. Även för mig. När termometern passerat -22 har min gräns för vad jag tycker är ok passerats. Om graderna envetet fortsätter dala tills de når -30 vill jag inte vara med längre. Det borde finnas någon FK-dag att ta ut, För Kallt-dag. Jag menar, det kan inte vara sunt att vistas utomhus när näshåret fryser till is redan innan man hunnit ut genom dörren och utandningsluften fryser till iskristaller direkt när den lämnar näsa eller mun. Eller mun, det går ju inte att andas med munnen, tänderna spricker och tungan fryser fast i gommen. När dessutom värmesystemet på jobbet lägger ner så man riskerar att frysa fast om man sätter sig på en stol borde det verkligen finnas en FK-dag att plocka ut, det borde det. Arbetar man på en skola ska man föregå med gott exempel. Du vet, barn gör inte som du säger, barn gör som du gör. Om jag då i flera dagar tjatat om att man ska ta av sig täckbyxorna när man kommer in kan ju inte jag gärna ta på mig mina - när vi ska vara inne. Men det gjorde jag i dag, till slut. Jag stod helt enkelt inte ut. Hur många, eller få, grader vi hade inne vet jag inte men en kvalificerad gissning ligger på 16 grader - max. Är man då som jag van att ha 24-26 grader inne är 16 grader kallt, väldigt kallt. Nu var det ju inte kylan jag hade tänkt prata om. Det var något helt annat. Får ta det en annan dag, måste laga lite mat. Innan familjen börjar äta upp inredningen.