Antingen gör jag som de flesta andra gjort och gör i dag, pratar om kylan, eller så pratar jag om något annat. Jag kanske måste nämna något om kylan ändå. Fast jag hade tänkt prata om något annat. För allvarligt. Trots att jag tycker om vinter och snö så finns det gränser. Även för mig. När termometern passerat -22 har min gräns för vad jag tycker är ok passerats. Om graderna envetet fortsätter dala tills de når -30 vill jag inte vara med längre. Det borde finnas någon FK-dag att ta ut, För Kallt-dag. Jag menar, det kan inte vara sunt att vistas utomhus när näshåret fryser till is redan innan man hunnit ut genom dörren och utandningsluften fryser till iskristaller direkt när den lämnar näsa eller mun. Eller mun, det går ju inte att andas med munnen, tänderna spricker och tungan fryser fast i gommen. När dessutom värmesystemet på jobbet lägger ner så man riskerar att frysa fast om man sätter sig på en stol borde det verkligen finnas en FK-dag att plocka ut, det borde det. Arbetar man på en skola ska man föregå med gott exempel. Du vet, barn gör inte som du säger, barn gör som du gör. Om jag då i flera dagar tjatat om att man ska ta av sig täckbyxorna när man kommer in kan ju inte jag gärna ta på mig mina - när vi ska vara inne. Men det gjorde jag i dag, till slut. Jag stod helt enkelt inte ut. Hur många, eller få, grader vi hade inne vet jag inte men en kvalificerad gissning ligger på 16 grader - max. Är man då som jag van att ha 24-26 grader inne är 16 grader kallt, väldigt kallt. Nu var det ju inte kylan jag hade tänkt prata om. Det var något helt annat. Får ta det en annan dag, måste laga lite mat. Innan familjen börjar äta upp inredningen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...