Kanske är det mitt nya jobb, kanske är det att det precis börjat ett nytt år eller så har jag helt enkelt tänkt. Jag vet inte. Men en sak vet jag. Det är dags att möblera om i mitt liv. Prioriteringarna ska ligga där jag tycker det känns rätt. Inte där andra tycker de ska ligga. Jag ska prioritera mitt eget välbefinnande. De eventuella energitjuvar som kan tänkas finnas eller dyka upp i min omgivning ska flyttas långt bort. Så fort det bara går. Om jag mår bra mår de i min omgivning bra. Mår de i min omgivning bra mår jag bättre. Kan inte bli mycket bättre.

Det är dags att krypa fram nu!

 

Lotta tjockhuvve

13 januari 2013 11:39

Bra tänkt!!! Men jävlar om du flyttar på mig!!! Bara så att du vet... ;) Kram

ÄlgEva

13 januari 2013 20:43

Tjockhuvve? Jag trodde det var Storhövve :-) Energidepåer gör man sig inte av med i första taget, de behövs ;-)

 

Steve

13 januari 2013 13:13

Det är viktigt att trivas med möbleringen.

http://stevereflekterar.blogspot.se

ÄlgEva

13 januari 2013 20:42

Annars är det lätt hänt att man stöter i, lite här och där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...