Vad är det med mitt personnummer? Det måste vara något fel. Något som gör att olika instanser får upp det så fort något ska undersökas eller analyseras. För att nämna några: Statisktiska centralbyrån och Karolinska universitetssjukhuset.

Många har säkert fått en eller två enkäter med hundrafemtiosju frågor som ska besvaras enligt någon märklig graderingsskala från SCB. En eller två. Jag har fått minst tio! Nu senast var den riktad till andra tonårsdottern. Naturligtvis via mig, trots att hon är myndig. Har precis suttit och lyssnat på hennes telefonsamtal med en "utfrågare". Ja, nej, kommer aldrig ske, stämmer inte alls, varje dag, jag har inte matte, har aldrig hänt och jag vet inte. Stoltheten i hennes röst när hon lyckades svara på alla frågor på betydligt kortare tid än planerat gick inte att ta miste på.

Om man tänker på det här med databaser, register och andra ställen där information om den enskilde personen lagras riskerar man bli rädd. Hur många småbarnsföräldrar har inte fått riktad reklam hem i brevlådan? Någon vet alltså att jag har ett barn i en viss ålder. Någon. Tonårsdöttrarna blev för några år sedan kontaktad, via mig, angående en eventuell provfilmning. Det var alltså ett filmbolag som hade tillgång till något register där det stod att jag hade tvillingar. Och inte bara att jag hade tvillingar utan att jag hade tvillingdöttrar. Efter striden med kommunen ligger jag väl i något register över omöjliga personer, om jag inte ligger där redan nu. Det är inte utan att man undrar hur många olika typer av register det finns. Och hur många man figurerar i. Fast. Man kanske inte vill veta det. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...