Hur ofta funderar du på vad som gömmer sig bakom en rubrik? Vilka följder det fick för de inblandade? Jag menar en rubrik som den här: Kvinna påkörd av bil. Just den här rubriken klev rakt in i vår hall på förmiddagen i dag. Andra tonårsdottern kommer in i hallen, klart berörd. Av någonting. Jag är i full färd med att försöka dammsuga. Jag ser hennes ansiktsuttryck. Jag hör lösryckta fragment. "......påkörd...". "....död". Mer hör jag inte. Dammsugaren överröstar henne. Yngsta dottern hade två minuter tidigare gått ut genom dörren med Vilja. Det hann fara en hel del tankar genom huvudet innan jag nådde dammsugaren så jag kunde stänga av den. När jag håller om den förtvivlade tonårsdottern hör jag "....L och Lucas....", "Lucas är död" och "L har åkt iväg med ambulansen". L är namnet på kvinnan bakom rubriken. Lucas är namnet på hunden hon var ute på promenad med. I det läget var det nästan så jag inte vågade fråga om hon visste hur det hade gått för L. Det blev några brutna tår. Så man kan säga att det gick bra för L. Fysiskt. Lucas däremot gick det alltså inte bra för. Så. Bakom en liten svart rubrik sitter det nu en familj som sörjer sin älskade hund. Och ja. Det var tur att det var hunden och inte L. Men. Det var ändå en familjemedlem.   

 

Ingrid

6 april 2012 18:16

Åh nej! :( Även om det var bäst med L istället för L så hade inget L varit bäst liksom.
Beklagar sorgen! <3

http://www.lagomtnormativt.blogspot.com

ÄlgEva

7 april 2012 09:03

Håller med dig fullständigt!
Roligt att du är tillbaka igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...