Tuben är nu avklarad. Det gick betydligt bättre än förra gången. Hade faktiskt gruvat mig ett tag. Sist hade jag som nervryckningar i ögonlocken varje gång kameran lät. Jag pratar inte om någon liten fjantryckning. Nu snackar jag gigantiska ryckningar. Som om ögonlocken tillbringat natten på värsta ravepartyt hoppandes och skuttandes och fortfarande var höga. Tokhöga. Det var helt omöjligt att hålla ögonen stängda. Men i dag gick det som sagt bättre. Kanske var det inget raveparty för överenergiska ögonlock i natt. Eller så var det mitt sällskap som gjorde hela skillnaden. Jag tror mest på det sista. Att ta med sig en skiva att lyssna på rekomenderas stark. Men det gäller nog att välja rätt skiva. Kan tänka mig att det blir lite svårt att ligga still till värsta hårdrocksskivan. En skiva med lite blandat tempo och en fantastisk röst fungerade alldels utmärk. För mig. För dig som undrar kan jag tala om vilken skiva jag hade med mig. För dig som inte vill veta finns det två alternativ. Antingen skrollar du dig förbi resten av detta stycke eller så tjuvkikar du. Kanske kan det vara värt det. Så. Nu kommer det. Namnet på artisten och namnet på senaste skivan. David Urwitz heter killen och Ta mig nånstans där solen skiner heter senaste skivan.

Nu måste jag få gnälla lite. Pyttelite. Jag bad om hjälp för några dagar sedan. Fick jag någon? Icke! Jag kände mig lämnad ute i värsta kylan. Ensam. Övergiven. Utestängd. Så vad gör man? Man tar saken i egna händer. I alla fall jag. Handlingskraftig som jag är. Eller åtminstonde önskade att jag vore. Nåväl. Skulle det vara så att mina växter dör håller jag samtliga besökare här inne ansvariga för mina plantors död. En dag eller två. Sedan tar jag kanske på mig skulden. Kanske.   

 

Ingrid

6 april 2012 18:18

Nämen! Dör de nu igen! Det var ju inge bra!
Du får satsa på något lättodlat.

http://www.lagomtnormativt.blogspot.com

ÄlgEva

7 april 2012 09:01

Första omgången dog, precis som i fjol, men än så länge lever omgång nummer två. Faktum är att de har överlevt så pass att det nu börjar komma riktiga blad. Jag är försiktigt optimistisk :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...