Jag har inte fastnat i en snödriva. Jag har inte blåst bort. Jag har heller inte kört vilse i någon ensligt belägen skog. Jag har bara haft fullt upp. Med möten, påläsning inför möten, familjen och livet i största allmänhet. Vi har speedbakat bullar. Jag och andra tonårsdottern.

Till makens stora förtret. Han som normalt inte äter fikabröd äter bullar. Varje dag!

Vi har speedbowlat. Hela familjen. Och jo då, jag ramlade in på banan igen. Det kan lätt bli så. När man ska göra saker fort. Fort men fel liksom. 

Vem som vann och vem som förlorade tycker inte jag är intressant. Det är väl ändå kvalitetstiden som räknas. Eller?

Vi har matkryssat. Vilket var en ny erfarenhet. Vad det ska vara bra för begriper varken jag eller resten av familjen.

Kanske är det ett led i att slippa kundkontakt. Servitrisen behöver bara hämta lapparna, lämna över dessa till kocken och sedan bära ut den färdiga maten till kunden. Inget snack liksom. Om det gick fortare? Icke!

Nu laddar jag inför nästa informationsmöte som vårt numer maktgalna kommunalråd ska hålla. En vecka kvar tills beslut ska fattas och fortfarande inga svar på våra ställda frågor så nu börjar det brinna i knutarna. För alla!