Bullarna blev goda. Och stora. Igen. Det betyder två saker. Jag kan göra en bulldeg och andra tonårsdottern kan göra goda bullar av min deg. Samarbete!

Yngsta dotterns ridning gick också bra. Jag har själv haft häst en gång i tiden. Men trots detta finns det vissa hästar jag har lite svårt för. De stora. Kanske påminner dom om älgar. Kanske har jag någon förträngd händelse som satt sina spår. Oavsett. Stora hästar är skrämmande. Storleken verkar dock inte skrämma barnen.

Vi går mot ljusare tider nu. Om man tittar till datum och dagsljus. När det gäller striden på orten vi bor kan jag inte säga det samma. Än. Vi må vara en liten ort med inte allt för många invånare men strida kan vi. Mot de större.