Bullbaket för några veckor sedan slog väl ut. Inte så mycket som en bullsmula kvar efter drygt två veckor. Hon bakade på en liter! Andra tonårsdottern har helt klart dolda talanger. Så. Nu är det upp till bevis. Degen är satt. Ugnen är uppvärmd. Resten är upp till andra tonårsdottern. Jag åker med yngsta dottern på ridning.

Nu är det nära. Nära ett nytt besök i "tuben". Jag har varit där en gång förut. Det var ingen trevlig upplevelse. Alls. Innan jag skulle dit fick jag svara på några frågor. Bland annat på frågan om jag hade svårt för trånga utrymmen. Jag trodde inte jag hade det så jag kryssade i "nej". Nu vet jag bättre. Jag är inte helt bekväm i trånga utrymmen. Det är jag inte. Nu har jag fått samma frågor igen. Men jag har fortfarande kryssat i "nej" på frågan om jag har svårt för trånga utrymmen. Varför? Tja, tänkte ge det en chans till. Liksom. Jag tror ju på att ge allt och alla en andra chans innan jag dömer. Oftast i alla fall.

För de som hängt här ett tag är det ingen nyhet att jag har lite problem att få frön att växa till stora frodiga plantor. Jag satte ett gäng frön för någon månad sedan. De växte. En stund. Sedan dog de. Precis som i fjol. Nu har jag satt nya frön. Skam den som ger sig. Än så länge växer de. Än så länge har ingen dött. Å andra sidan har inte alla frön börjat växa heller. Jag köpte en låda med lock där jag planterade fröna. Som en slags drivbänk. Men nu undrar jag. När ska man ta av locket?

Jag riskerar INTE att ta av locket för tidigt. Men när tar man av det för sent? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...