Så här dagen efter är jag fortfarande arg! Arg på hur man som politiker kan rösta igenom ett förslag som inte innehåller någonting i form av konsekvensanalyser eller riktiga kalkyler på vad det hela kommer kosta eller innebära för kommunen som helhet på sikt. Om jag ska göra en stor förändring hemma. En förändring som kostar 400 000 kronor. Jag vet inte om det blir bra. Jag vet inte om golvet håller för förändringen. Jag vet inte om det räcker med 400 000, kanske kommer det kosta det dubbla. Börjar jag då riva? Börjar jag bygga? Trots att olika hantverkare säger att det inte kommer gå. Att huset kommer rasa in. Skulle inte tro det! Men här gör man så. Man chansar på att det blir bra. På att det håller hela vägen. Nej, det är svårt att se någon ljusning i horisonten.

Men så länge det finns hopp finns det liv och möjligheter. Tror jag. Frågan är bara hur man går vidare. Folkomröstning? Det skulle kunna vara ett alternativ. Omval? Det skulle också kunna vara ett alternativ. Alternativet att tro de styrande ska ta sitt förnuft till fånga verkar dock långsökt. Ungefär lika långsökt som att det finns en trappa upp till hålet i himlen.

Trots allt detta negativa som river runt i kroppen kan jag njuta av tystnaden när jag står ute på altanen och tittar på solnedgången. Kanske är det så att jag hämtar styrkan ur just tystnaden.     

 

Steve

22 mars 2012 06:18

Solnedgången kan de styrande i alla fall inte lägga ner och flytta till annan ort.
Fortsätt njut av tystnaden och se till att de styrande inte får göra detsamma.

http://stevereflekterar.blogspot.com

ÄlgEva

23 mars 2012 11:17

Nej du, den kommer de inte åt - än. Vad gäller konsekvensanalyser och annat som borde vara med innan man fattar ett så pass viktigt beslut så ska det fortfarande komma, när är det dock ingen som vet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...