Ibland tror man att saker och ting är betydligt större än de faktiskt är. En blåsa på tungan tex. Den kan kännas enorm, tills man tittar i spegeln och konstaterar att den knappt syns. Men det här. 

Visserligen är det någon som på ett kreativit sätt löst problemet med vart toapapperet ska hängas. Och för den delen minimerat risken att någon ska ta med sig hållaren hem. Men det ser lite roligt ut.

Här hemma har vi tagit striden vi är mitt i till en helt annan nivå.

Vi skyr inga medel. Vi har liksom blivit en bricka i spelet. 

Skämt och sido. Man behöver lite humorinslag i tillvaron för att orka. I kväll är det möte igen. 

Efter ett telefonsamtal jag hade på förmiddagen började jag fundera. Fundera på varför man så envetet pratar ner den kommun man lever och bor i. Varför man i ett sådant läge väljer att strida så hårt för att bevara bygden. Varför man inte gör vad man kan för att få andra människor att förstå tjusningen med att bo så här. Varför man inte pratar om fördelarna att bo "på sidan om". Jag har inte kommit på några svar. Än. Är det så att det är lättare att prata ner än prata upp? Pratar man ner behöver man inte försvara sig lika mycket. Kanske. Skulle det vara så gäller det att vi som pratar upp bygden pratar högre. På så sätt kanske man kan stoppa upp och vända utflyttningstrenden. Eller?         

 

Steve

19 mars 2012 14:16

Som du säger, att prata ner är lättare. Då kan man avhända sig problemet och skylla på någon annan.Dock är det oerhört dränerande på den egna kraftreserven. Så fram för att prata upp mera, för alltid finns det väl nåt bra att säga. T ex om fördelarna med att "bo på sidan om" som är oerhört undervärderade och inte nog kan pratas upp.

http://stevereflekterar.blogspot.com

ÄlgEva

20 mars 2012 20:02

I dag börjar jag uppsnacket! Precis som du säger finns det fördelar, om man väljer att se dessa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...