Jag har länge varit politiskt ofärgad. Har inte sympatiserat mer eller mindre med något parti. Har tyckt en del. Det har jag. Är ganska duktig på det. Röstat har jag också gjort. Varje val. Men inte nödvändigtvis på samma parti. Jag har gått efter vad som passat och stämt bäst in på den livssituation jag har befunnit mig i. Men nu. Nu är det lite annorlunda. Nu gör jag allt för att sätta mig in i politiken. Politiken i den kommun jag bor i. Det är inte lätt. Alls. Man kan säga så här; jag äter, sover och skiter politik snart. Därför var det väldigt skönt att göra någonting helt annat på eftermiddagen. En bekant ringde och ville ha några djur fotade.

Nu kan man luras att tro det var rådjur jag skulle fota. Det var det inte. Men de råkade passera där vi stod.

Det var hans jaktresultat som skulle förevigas. Vad det var för djur? Tja, rävar. Många rävar. Väldigt många. Och några små rackare.

Söta rackare dessutom. Trots att det var så mycket död runt mig var det en befrielse. En trivsam stund. I lugn och ro.

Med lite kattgos i bagaget är energidepåerna påfyllda och redo för fortsatt strid. För strider gör vi. För vår bygd. För våra möjligheter att bo kvar. 

 

Steve

17 mars 2012 08:48

Det är en ynnest att få bo där t ex ett rådjur bara råkar passera i kameralinsen. Det är nåt grundläggande fel i samhället om man ska behöva slåss för att människor ska kunna bo så.
Kämpa dö - Mjälloms brö! Bryta! bryta! bryta!

http://stevereflekterar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...