Så var den här då, sportlovsveckan. Veckan då man förväntas vara ute. Ute och sporta, grilla korv, umgås, vila upp sig och ladda om batterierna. Veckan då fjällen invarderas med allsköns löst folk. Men vi stannar hemma. Det är lugnast så. Man kan vara ute på hemmaplan också.

Jag delar hem med fyra andra individer. Individer som inte nödvändigtvis prioriterar på samma sätt. Som när det gäller städning. Där är vi väldigt olika. Jag vill gärna ha det hyfsat städat runt mig. Avtorkad diskbänk och "luddfria" golv hör dit. Till hyfsat städat. Eftersom min arm inte mår speciellt bra blir städingen lite lätt eftersatt. Kan man säga. I går konstaterade jag att hemmet nog mått bra av en liten städning. För så där en vecka sedan. Eftersom jag inte sätter något större hopp till att någon annan ska hamna i ett städhumör bestämde jag mig för att ta tag i det själv. Sportlov eller inte. Sol eller snöstorm. Men alltså... Att städa med endast en fungerande arm tar tid. Typ en dag. Nästan. Och då har jag bara städat nere. En hel dag! Med strålande solsken ute. Naturligtvis. Men nu är det gjort. För den här gången. Eftersom dagen ändå var förstörd kunde jag lika gärna fortsätta. Att göra tråkiga men ack så nödvändiga saker. Som att sy. Det är inte det roligaste jag vet. Och inte är jag speciellt bra på det heller. Kanske det skulle gå lättare om jag fick ha mina saker i fred. Knappnålar är bra att ha. Har jag hört.

Men det går lika bra med synålar. Så det så. Vad jag sydde? Ett draperi. Till andra tonårsdottern. Det ska hänga i hennes dörröppning. Eftersom jag ändå hade symaskinen framme och lite tyg över tänkte jag till. Det borde jag inte gjort. Eller. Jag borde tänkt ett varv till.

Då hade jag kanske kommit på att det inte skulle bli så bra. Men jag provade i alla fall.        

 

Ingrid

7 mars 2012 08:41

Det ÄR irriterande när hemmet inte städar sig själv de gånger man själv inte fixar det faktiskt. Ibland undrar man om övriga familjemedlemmar tycker om att leva i stök och om man själv egentligen är en städfascist. Fast förmodligen är de bara vana vid att en annan städar.
Så det blev draperi. Hoppas det funkar! Och hoppas alla möten går bra också!

http://www.lagomtnormativt.blogspot.com

ÄlgEva

7 mars 2012 11:59

Det är fruktansvärt irriterande fast jag vet inte om det värsta är att man faktiskt blir irriterad, som man bäddar får man ligga liksom. Jo, det blev ett draperi. Ett draperi som inte alls ville sitta uppe på det sätt jag planerat. Nu gäller det att tänka om, igen...

 

Steve

8 mars 2012 14:26

Ja, varför åka bort när man har en sån hemmaplan.

http://stevereflekterar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...