Det finns ett gammalt talessätt som säger att veden ska vara klar till påsk. Om veden blir klar på skärtorsdagen då? Räknas det som den var klar till påsk? Jag hoppas det. Men att fnula med veden i år har inte varit lätt. Så fort maken ens funderat på att gå ut på vedbacken har det börjat toksnöa. På tvären. I två minuter.

Påskhelgen går mot sitt slut. Och det är tur. Jag orkar inte med mer ätande. Men jag har funderat på en sak. När är det läge att sluta med påskäggsletande? Vid vilken ålder? Finns de ens någon ålder när man borde sluta? Vi hade fyra yra varelser som sprang runt här på påskafton, letandes påskägg. Ålder på dessa varelser? Spannet gick från 11 till 21 år. Och jag kan säga att de hade lika roligt allihop. Oavsett ålder. Funderade ett tag på att gömma även Vilda men hon fick inte plats i ägget.

Aprilvädret har verkligen varit just aprilväder. Fullt ut. Strålande sol ena minuten och full hagelstorm nästa.

Det gör att ingenting torkar upp ute. Vart man än tittar är det lera och vattenpölar. Vet inte om det har varit så de andra åren också eller om jag lägger märke till det mer nu när vi har en liten som envisas med att ramla på de mest olämpliga ställena. För några dagar sedan snubblade hon ner i en liten vattenpöl. Resultatet blev en dyngsur hund. I dag vurpade hon rakt ner i en lerpöl.

Vintern är slut och som vanligt dyker det upp både det ena och det andra när snön försvinner. Men jag måste säga att jag tar hellre lite skräppapper, gamla ölburkar och högar med hundskit än det här:

Sorkarna har fräst runt och förstört ALLT i dess väg. Rabatten med påsk- och pingstliljor liknar mer ett potatisland än en blomsterrabatt. Det är fåror och hål överallt! 

Hoppas ni haft en skön påsk med lagomt mycket mat och godis.

Hur ofta funderar du på vad som gömmer sig bakom en rubrik? Vilka följder det fick för de inblandade? Jag menar en rubrik som den här: Kvinna påkörd av bil. Just den här rubriken klev rakt in i vår hall på förmiddagen i dag. Andra tonårsdottern kommer in i hallen, klart berörd. Av någonting. Jag är i full färd med att försöka dammsuga. Jag ser hennes ansiktsuttryck. Jag hör lösryckta fragment. "......påkörd...". "....död". Mer hör jag inte. Dammsugaren överröstar henne. Yngsta dottern hade två minuter tidigare gått ut genom dörren med Vilja. Det hann fara en hel del tankar genom huvudet innan jag nådde dammsugaren så jag kunde stänga av den. När jag håller om den förtvivlade tonårsdottern hör jag "....L och Lucas....", "Lucas är död" och "L har åkt iväg med ambulansen". L är namnet på kvinnan bakom rubriken. Lucas är namnet på hunden hon var ute på promenad med. I det läget var det nästan så jag inte vågade fråga om hon visste hur det hade gått för L. Det blev några brutna tår. Så man kan säga att det gick bra för L. Fysiskt. Lucas däremot gick det alltså inte bra för. Så. Bakom en liten svart rubrik sitter det nu en familj som sörjer sin älskade hund. Och ja. Det var tur att det var hunden och inte L. Men. Det var ändå en familjemedlem.   

Tänk, inte kunde jag tro att vårt nya lilla liv skulle falla så väl in i vår familj och speciellt i mitt. Hon har förstått precis vad jag behöver.

En fullfjädrad älgdräpare är vad hon är, vår Vilja.

Det är bråda dagar nu. Påsken närmar sig med stormsteg. Det putsas och pyntas. För att bli klar i tid. Jag tog mig en provtur tidigare i dag.

Döm om min förvåning när jag sladdade förbi en lösspringande hund i diket. Som tur var hade jag kvar Äsch koppel så att fånga in och hålla kvar hittehunden tills ägaren kom var inga problem. Det enda problemet var att hunden hade rullat sig i något. Något som definitivt inte luktade hallon. Alls. Det blev nog ett påskbad för den hunden.

Ha en riktigt skön påsk och ät allt ni orkar. Det tänker jag göra!

Det finns olika typer av premiärer. Fiskepremiärer. Teaterpremiärer. Premiärdoppet för året. Sedan finns det premiärer för olika årstider och sådant som hör till respektive årstid. Jag såg en premiärfågel härom dagen.

Nog hör väl koltrasten till ett av de tecken som tyder på att vårpremiären närmar sig? En annan premiär visade sig i morse. En inte alls lika angenäm premiär, men dock en premiär.

Nytillskottet i familjen lade en liten nätt hög inne för första gången. När man startar dagen med en premiär är det kanske lika bra att fortsätta i premiärens tecken. Eller? Jag gjorde det i alla fall. Jag gjorde premiär i radiosammanhang. Blev intervjuad. Live. Om vad? Ja, inte var det om den lilla högen på golvet. Och inte var det om koltrasten jag såg. Nej då. Det var om betydligt viktigare saker än så. Jag pratade om skolnedläggningen som hotar vår ort. Om enkäten föräldragruppen lämnat ut och nu sammanställt. Det var pirrigt. Nervöst. Tänk om jag skulle säga fel. Eller bli tyst. Fast de som känner mig vet att tyst blir jag sällan. Men ändå. Tänk om. Jag blev inte tyst. Det gick faktiskt ganska bra. Om enkäten hjälper i frågan är det ingen som vet. Vi är bara många som hoppas. Hoppas att politikerna ska ta sitt förnuft till fånga. Innan det är för sent.     

En ny vecka har precis startat. En vecka med möten, faktaletning, läkarbesök, valpgos och vanligt familjeliv. Tur att HELA veckan ligger framför, annars hade jag nog inte hunnit med allt.

Hon fortsätter sköta sig vår lilla bebis. Enda gången hon piper är när det är dags att gå ut.

Nu ska vi reda ut det här med vad hon är för ras. Hon är en flervägskorsning. Vi känner till två av de raser hon har i sig. Huruvida just de två raserna har högst procent eller inte lämnar jag osagt. Men. Hon har Japanese chin och Coton de tulear i sig. Hur hon kommer se ut som fullvuxen står än så länge skrivet i stjärnorna. Hennes päls är silkesmjuk och nosen så lång att den räcker ända fram. Det enda som saknas är ett namn. 

Hon sköter sig exemplariskt den lilla. Några enstaka pip i natt är det enda. Inte en enda kisspöl har vi behövt torka. Hon gör allt ute.

Mor ringde nu på eftermiddagen och konstaterade att jag skaffat bebis. Och det är precis så det är. Att vi skaffat bebis. Inte jag. Vi. Hela tiden är det någon som klappar, leker eller tittar till den lilla.

Vi har nog bara ett litet problem. Vad hon ska heta. Hon hette Lilly när vi hämtade henne men det känns inte rätt. Vi har provat Saga, Sally, och Lea men inte heller något av dessa känns rätt.  

Men att ägna tankarna åt något annat än striden med kommunen känns helt rätt. Lite distans ger andra perspektiv. Annan ork. Så nu är jag redo för rond två eller om det är tre i striden.  

Jag hoppas verkligen att det finns en och annan som varit nyfiken, lite i alla fall. Vi har varit förväntansfulla. Och vi har längtat. Kanske inte hela familjen. Yngsta dottern har varit lyckligt ovetande om förändringen som var på väg. Maken har mest suckat och mummlat. Inget blir sig likt efter i dag. Det vet vi. Med säkerhet.

En liten promenad runt ägorna. Eller en lite bit i alla fall.

Gruset ska man tydligen passa sig för. Det verkar falla fröken i smaken.

Mat är mer lämpligt som föda.

Efter maten behöver liten vila. Det behöver vi också. Det är jobbigt att titta sig vindögd på en sockersöt valp.            

Visst var det en vacker rubrik!? Så djup. Så filosofisk. Så olik mig. Men det är förändringar på gång. Det är det. Och det är nära. Nyfiken? Hahaha! Det kan du gott fortsätta vara. Du kan vara lika nyfiken på vad förändringen är som jag var på att veta när det var dags att öppna på locket till min odling. Så det så.