Varför har man förutfattade meningar? Jag menar, det kan ju bli så fel. Fast å andra sidan kan det bli väldigt rätt också. Som i dag. En liten tripp till en lite större stad en bit från mig. Ett besök på en snabbmatskedja. Fyra tonårsgrabbar (kring 16-18 år skulle jag tippa) rundar hörnet, på väg ut från stället. Jag rundar samma hörn för att sätta mig vid ett bord. Ser ett övergivet bord fullt med urdruckna muggar, servetter, sugrörspapper och annat skräp. Tänkte genast "varför ska det vara så svårt att plocka undan efter sig?" och "typiskt tonåringar", suckade och tittade efter ett annat bord. Om jag mött ett pensionärspar i stället för grabbarna, hade jag per automatik tänkt att det var pensionärerna som lämnat bordet oavplockat? Skulle inte tro det. Efter en titt runt mig inser jag att alla andra bord är fullsatta och att det således var just tonårsgrabbarna som lämnat röran efter sig. Förutfattade meningar? Absolut! Fel? Inte en chans!

Är det förutfattade meningar som gör att viss reklam blir så plump? Jag menar...

Jag har svårt att se det roliga eller lockande i en reklam som denna. Apoteket tycker tydligen att det är det. Roligt och lockande alltså. Jag tror att många kvinnor skulle kunna tänka sig att skänka bort sin mens, helt gratis!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...