Räveländet ska inte in!

Så det så.

I stort sett hela vintern har jag "jagat" för att få ett bra kort på räven som traskat omkring på vår gård nattetid. Jag har stått på pass bakom gardiner, smygkikat i fönster och ja, jag har till och med kastat ut "mat" till räven. Allt för att få ETT bra kort på det fina djur jag ändå tyckte räven var. Tyckte. Jag har ändrat mig. Jag tar tillbaka allt gott jag någonsin sagt om rävar. ALLT! Rävar är ett otyg. Ett hittepådjur som endast borde få finnas i sagor, om ens där. Möjligtvis kan jag sträcka mig till att de kan få finnas i de djupaste av djupa skogar. Långt från civilisationen. Där. Där kan dom leva. Som jag ser det. Nu kan man ju undra vad den här svängningen beror på. Har räveländet ätit upp alla vårblommor? Det skulle han säkert gjort, om jag hade satt några. Men äter rävar blommor? Tror inte det. Vad kan den då hittat på? Ja, inte har den tagit yngsta dotterns cykel och cyklat iväg. Och nej, han har inte bitit Vilja. Han har faktiskt inte ens luktat på henne. Så det så. Men vad har han gjort då? Låt mig säga så här - han skriker öronen av oss. Nattetid. Precis utanför husknuten. Tror baske mig han går runt huset, varv efter varv, och skriker. Och nu skriker han igen.....