Att vi för snart två månader skaffade en valp har nog ingen missat. Men. Liten växer. Fort. Hon har dubblat sin "hämtstorlek". Vi tränar olika nyttigheter som kan vara bra att kunna när man är hund. I vår familj tex tycker vi det är viktigt att man som valp/hund inte går ut och in hur som helst. Vi vill kunna lämna en dörr öppen och veta att Vilja stannar kvar inne. Speciellt viktigt är det den här tiden på året. När man vill ha in alla sommardofter och frisk luft i huset. Hon börjar bli ganska duktig på just dörrbiten. "Sitt" och "ligg" kan hon, klockrent. "Sitt fint" och "stå på bakbenen" börjar sjunka in det också. Men. Hundiska är hon värdelös på. Att prata med andra hundar alltså. När man inte är mer än två äpplen hög borde man vara lite ödmjuk i sina möten med de som är fem sex gånger större. Kan man tycka. Vilja håller inte med. Alls. Hon krullar upp sin lilla svans, blåser upp kroppen och går med högburet huvud rakt fram mot vilken hund det än är. Passar det inte kan hon lägga till ett "kraftfullt" morrande också. Detta beteende gör att jag inte vågar låta henne träffa andra hundar. Det i sin tur gör att hon blir än värre i sitt beteende. Vi har alltså hamnat i en ond cirkel. När hon i går morrade åt en två månader yngre hund fick det vara nog! 

Efter lite funderande, väldigt lite faktiskt, kom jag på vilkens hund hon skulle få lära sig prata "hundiska" av. Det gäller att välja rätt. Ett felval skulle kunna resultera i katastrof på en så liten hund. Hur det gick?

Vilja sov i två timmar efter första lektionen.