Att fördriva tid på en liten sjukhussal är påfrestande. Efter några timmar bara. Tänkte på alla dessa barn och föräldrar som tillbringar veckor eller månader "instängda" i en liten sjukhussal. Instängda med sjuka barn. Trötta barn. Oroliga föräldrar. De gör det fantastiskt bra. Både vuxna och barn. Vi fick kämpa för att få ett fåtal timmar att bli mindre tråkiga. För att få tiden att gå. Och då var yngsta dottern ändå ganska pigg. Tack och lov för datorer och internet. Men att man inte har Wi-Fi på ett sjukhus tycker jag är dåligt. Väldigt dåligt.

Jag tittade mig runt i rummet. När det dyker upp ett problem finns det säkert lika många lösningar som problem. Men allvarligt..  

Det var skönt att lämna sjukhusmiljön och åka hem. Kanske var glädjen så stor för att jag insåg vilken förmån det var att faktiskt kunna ta med sig sitt barn och åka hem. Efter en natt. 

Synen som mötte mig på altanen fick mig nästan att bli religös. Nog är Moder Natur underfundlig. För visst ser du det jag såg!?

Ena stunden sitter man hemma och funderar på kommunens förslag på förändringar. Det är liksom prioritet nummer ett. Just då. Nästa sekund hämtar man hem yngsta dottern från zumban, 20 minuter för tidigt. Magen spökar igen. Den gör ont. Väldigt ont. Prioriteringarna skiftar fort ibland. Efter någon timme är det bara att inse. Det blir inte bättre. Vis av tidigare erfarenheter packar jag en väska och tar med. Påutifallattom.

Efter lite kläm och känn står det klart. Väskpackningen var ett smart drag. Vi blir kvar på sjukhuset. Prover ska tas. Kanyl ska sättas. Samma procedur som förra gången.

Yngsta dottern är precis lika tapper som förra gången. Inte ett pip säger hon när nålen sätts.

Prover tas. Fortfarande inte ett ljud ur yngsta dottern. Kanske är det så att magen gör så ont att ett nålstick inte känns så märkvärdigt.

Nu är vi inkvarterade i Drakrummet. Sist var det Grodrummet. Yngsta dottern har somnat.

Hon verkar sova ganska ostört. Förutom en och annan suck. Vad ska man hoppas på ett läge som detta? Att det blir operation. Så hon slipper få ont i magen. Eller att magontet ger sig. Att det här var sista gången. Just nu är i alla fall jag inte ett stort fan av det lilla bihanget ingen vet vad det är bra för.