Jag har varit ute efter vägarna i dag. Igen. För lite nyttigheter. Att åka bil kan vara väldigt rofyllt. Men att åka halv sju på morgonen är inte rofyllt. Alls. Det är mer ångestfyllt. Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Att åka bil mitt på dagen däremot. Det är rofyllt. Speciellt när det är fint väder.

När jag och bror åkte till Åre såg vi en hel renflock alldeles intill vägen. Alltså väldigt nära oss. Jättenära för att vara mer exakt. Jag brukar ha med kameran överallt. För att vara redo. För att kunna knäppa kort på det som händer, när det händer. Det hade jag då också. Med mig kameran alltså. Men hjärnan då? Den var med men inte påkopplad. Tydligen. I dag hade jag med kameran igen. Och hjärnan påkopplad. I dag skulle det knäppas kort på renarna. Minsann.

Man kan säga så här. En bild på gamla renspår är också en bild.  

Hade jag varit lite snabbare hade jag fått en bild på den överkörda älgkalven som låg efter vägen. Det var jag inte. Jag hade fullt upp med att fota naturen vi passerade.

Bra mycket vackrare visserligen, men tråkigt. Bilder som den där kan man ta vilken dag som helst. En påkörd älg ser då inte jag varje dag.

I morgon väntar en dag av återhämtning. Jag är inte skapt att flyga omkring. Jag behöver vara hemma och bara vara. Så. I morgon ska jag bara vara. Om inte vädret är alldeles strålande. Då ska jag ta med mig kameran och gå ut en sväng.