Det var då väldigt vad tiden kan gå sakta ibland. Tycker jag varit vaken hur länge som helst. Har gjort undan alla måstesaker och allt jag hade tänkt göra om det fanns ork och tid över. Tittar på klockan. Inte ens halv tolv. Det blir en lång dag i dag.

När man som jag är sjukskriven för en arm som värker och inte är ett dugg intresserad av att hänga med på vardagliga ting har dagarna en förmåga att bli långa. Det har dom. Men att bli så här lång. Det är högst okamratligt. Av armen alltså. Funderar på det här med sjukskrivningar. Jag är sjukskriven för att vila min arm. Och för att vänta på en tid hos ortopeden. Ortopedtiden har kommit. Ska dit vid månadsskiftet. Men. Om man går hemma och vilar. Och vilar. Utan minsta påfrestning. Och armen inte blir speciellt mycket bättre. Borde jag testa armen lite? Se vad den går för. Se om det blir någon skillnad. Hur blir det annars? Den dagen man ska börja använda armen igen? När alla förståsigpåare tycker att det är dags att börja jobba. När sjukskrivningen är slut. Kanske ska göra det. Testa armen alltså. Så jag vet.

Gurkodlingen lever! Det växer som aldrig förr. 

Nu undrar jag naturligtvis när gurkdöden gör sin entré.