Så här dagen efter slår det mig, B och H. Hur tänkte jag? Fast samtidigt. Om man slår ihop B och H blir det ju BH. En BH som inte samarbetar med den stora massan är inte mycket att ha. Det kan nog de flesta av kvinnligt kön skriva under på. Band som åker hit och dit. Kupor som inte rymmer det de borde göra. Eller kupor som helt plötsligt har mycket plats över. Det är inte utan att jag tycker det finns likheter mellan B och H och en BH i det föregående inlägget.

Är inte BH:n samarbetsvillig bryter man sig ur den och kasserar den. Så enkelt är det väl. Eller?

Vi bor i ett avlångt land. Det är liksom ingen nyhet. Nästan 200 mil långt. Från norr till söder. Eller från söder till norr, om man hellre vill. Det jag vill ha fram är att det är lika långt oavsett från vilket håll man åker. Självklart kan man tycka. Men så är det inte. Att åka 50 mil för att komma till Stockholm anses inte speciellt långt. Om man åker från norr till söder. Ska man åka åt andra hållet, fortfarande 50 mil alltså, brukar det suckas och stönas. "Det är sååå långt".

Nu sitter jag i en sits där jag upptäckt att 2,2 mil åt ena hållet är VÄLDIGT mycket längre än 2,2 mil åt andra hållet. Kommunen jag bor i vill lägga ner en skola. Naturligtvis för att spara pengar. Sägs det. De vill flytta samtliga elever 2,2 mil och dela upp eleverna på två skolor. Vi kan kalla orten där den nedläggningshotade skolan ligger B och orten dit de vill flytta skolbarnen H. Innevånarna i B kommer med en fråga om inte elever från H kan åka till B där samtliga elever kan gå på en skola. Det borde bli mer kostnadseffektivt. Kan man tycka. Men se det går inte. Det blir så långt för de yngre eleverna. Va? Hur i hela fridens dagar kan det vara längre åt ena hållet?