Att fördriva tid på en liten sjukhussal är påfrestande. Efter några timmar bara. Tänkte på alla dessa barn och föräldrar som tillbringar veckor eller månader "instängda" i en liten sjukhussal. Instängda med sjuka barn. Trötta barn. Oroliga föräldrar. De gör det fantastiskt bra. Både vuxna och barn. Vi fick kämpa för att få ett fåtal timmar att bli mindre tråkiga. För att få tiden att gå. Och då var yngsta dottern ändå ganska pigg. Tack och lov för datorer och internet. Men att man inte har Wi-Fi på ett sjukhus tycker jag är dåligt. Väldigt dåligt.

Jag tittade mig runt i rummet. När det dyker upp ett problem finns det säkert lika många lösningar som problem. Men allvarligt..  

Det var skönt att lämna sjukhusmiljön och åka hem. Kanske var glädjen så stor för att jag insåg vilken förmån det var att faktiskt kunna ta med sig sitt barn och åka hem. Efter en natt. 

Synen som mötte mig på altanen fick mig nästan att bli religös. Nog är Moder Natur underfundlig. För visst ser du det jag såg!?

 

Anna-Maria

22 februari 2012 00:24

Wi-fi har inte funnits på nått av sjukhusen vi legat på.. I Umeå så fanns det en liten dator i garderoben (skärmen var då tvn med trådlöst tangentbord) som man kunde dra en nätverkskabel ifrån (om man hade en sån med), men ett mobilt bredband blev det självklara valet.. alternativt dra från mobilens nät.. det är ju billigt o bra :/
Tänk när småsyskon är med, litet rum- roa en 3- OCH 5åring o en sjuk 15 åring... Tack gode gud för syskonstödjaren på Barn 3 säger jag bara!

ÄlgEva

22 februari 2012 00:49

Det är konstigt. På hotell ingår oftast fri surf. På flygplatser finns Wi-Fi. På cafeér finns Wi-Fi. Det borde vara en självklarhet att det finns där det vistas så många människor i behov av lättsam sysselsättning.
Vi underhölls av ett studsbollslekande barn klockan sex i morse. Jag kan mycket väl förstå frustrationen hos inneliggande barn, syskon och föräldrar. Som tur är finns det både organisationer och människor som gör allt de kan för att underlätta för alla som av en eller annan anledning måste tillbringa tid på sjukhus. Men det behövs mer och fler. Mycket mer!

 

Ia

22 februari 2012 07:30

I Östersund har de trådlöst nätverk. Jag fick en kod när jag låg där för att logga in.
Tur att det bara blev en natt! :-)

 

Steve

22 februari 2012 08:07

Ja, nog borde Wi-Fi vara en självklarhet på sjukhus.
Det där på altanen var väl inget att bli nästan "religiös" för. Beror ju på vad man ser förstås.

http://stevereflekterar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...