Om man frågar någon om vederbörande kan tänka sig att ta ett eller flera kort vid ett specifikt tillfälle, är man alldeles galen då? Jag menar så galen att man riskerar att aldrig mer bli utsläppt. Att männen man skämtade om i sin ungdom faktiskt kommer och hämtar en, med den där högst märkliga skjortan som har väldigt långa ärmar. Eller är det alldeles normalt att man fotar det mesta? Tar tacksamt emot svar, omgående! 

 

Steve

31 maj 2012 08:49

Galen??? Själv fotar jag det mesta, i min begränsade omgivning.

ÄlgEva

31 maj 2012 20:31

Funderar på att leja någon i operationssalen att fota mitt ingrepp....

 

Ingrid

31 maj 2012 09:07

Du är ju knasig! Det beror väl på vilken situation det är såklart! Vad är det nu du har kokat ihop?
:)

http://www.lagomtnormativt.blogspot.com

ÄlgEva

31 maj 2012 20:28

Jo, jag är knasig - mest hela tiden, mer eller mindre. Vad jag kokat ihop? Funderar på att höra om det finns någon i operationssalen som kan tänka sig att knäppa lite kort när jag opereras.

 

Lian

31 maj 2012 21:47

Inget konstigt med det tycker jag! Själv har jag min galloperation på band!

ÄlgEva

31 maj 2012 22:33

Ååååå.... Hoppas jag har modet uppe i morgon så jag vågar fråga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...