Det är nedräkning nu. Två veckor går fort. På tok för fort. Myndige sonen återvänder till den gröna ön i morgon. Eller i morgon.... Tittade precis på klockan och konstaterade att han åker härifrån om 3 1/2 timme. Tänk så mycket lättare det skulle kännas om han bodde lite närmare. Så nära att man kan ta bilen när man vill hälsa på. Men. Som jag sagt förut. Jag har i alla fall möjligheten att hälsa på min son. Och för det är jag evigt tacksam!

Kanske skulle man börja planera för en resa. En resa till den gröna ön sommartid. Men. Även denna sommar ser vi ut att få vänta. På operationer. Jo, du läste rätt och jag har skrivit rätt. Operationer. Pluralis. Min axel ska opereras. Snart kan man hoppas. Andra tonårsdottern opererade sin ena fot förra sommaren. Precis. Det var den operationen vi väntade på hela sommarlovet. Precis den foten ska opereras igen. Helst inte allt för snart. Ett litet studentfirande måste få klaras av först. Så. I sommar eller i höst blir hennes operation. Vi väntar. På kallelser. På att kunna planera den här sommaren. Ena tonårsdottern ska få sitt operationsärr på kinden korrigerat. Till hösten. Det vet vi. Många operationer blir det.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...