Bloggandet har blivit lite lidande på sista tiden. Mest beroende på att det är sommar. Men även på grund av ren lathet. Så när mor ringde i dag för att höra så det inte hänt något, eftersom jag inte bloggat på länge, tänkte jag att det är nog dags nu. För ett litet inlägg. Det får bli ett om helgen som var. Eller snarare om lördagen som var. Jag, ena tonårsdottern och en vän drog på marknad. En bra bit bort. Närmare bestämt 25 mil bort tror jag. 

Den här marknaden vänder sog nog främs till jakt- och fiskefolk men även andra kan hitta sevärda uppvisningar eller braatthasaker att handla. Har man otur, som vi hade, med vädret får man hitta på annat att göra. För regnade gjorde det, hela tiden. Bara mer eller mindre. 

Det var inte svårt. Att hitta på något. Alls. Men alltså hallå! Om man nu är på en marknad där det är skytteuppvisningar och andra gevärsinfluerade aktiviteter varför är inte detta ok?

Vakterna var fram och mummlade något och grabbarna lyssnade.

Men inte vet jag om det såg något bättre ut med gevärspipan uppstickandes ur ryggsäcken 

Kall öl och lite mat i magen gör naturligtvis inte så det slutar regna men det blir betydligt mycket roligare. Och jag menar. Varför ska man inte passa på när man ändå har chaufför? Ena tonårsdottern hade inga problem att roa sig själv. Hon roade även andra. Med sina pappershattar.

Grabbarna med pappershattarna ingick i ett band som spelade irländsk musik. Jädrar vad det svängde.

Tummen tålde visst inte att slå takten i träbordet...  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...