Det verkar vara halvpopulärt med släktträffar den här tiden på året. Jag vet inte om jag någonsin varit på en regelrätt släktträff utan vi har träffats vid olika högtider. Förr var det födelsedagar, jul och kanske någon eller några dagar under semestern som vi sågs. Nu är det, tyvärr, mest vid begravningar vi träffas. Inte speciellt upplyftande. Alls. I dag tog jag och Vilja saken i egna händer. Vi åkte på släktträff. Eller släktträff och släktträff. Jag råkade "snubbla" över en syster till Vilja förra veckan. Det visade sig att även en bror fanns i närheten. Efter lite kontakt via facebook var träffen ett faktum. Vi hoppade in i bilen och åkte några mil, i det fina vädret jag ställde för i går.

Det blev glada miner bland syskonen. Tror visserligen inte att de kände några släktband men kul hade de. Full fart i nästan två timmar.

Vilja var minst men visade ganska snabbt att det bara var till kroppsstorlek. Hon vek inte en tum. Som vanligt.. Man kan säga att hon höll i taktpinnen. 

Det var en trött tjej i bilen hem. Är helt övertygad om att det blir fler träffar. Vi människor hade faktiskt också en trevlig stund.