Vi hade en bra helg, maken och jag. Måndag morgon hämtade vi bilen och började rulla hemöver. Efter ett gäng mil blev vi lite hungriga. Bestämde lite snabbt att vi skulle äta när vi hade kört 18-20 mil. Efter som vi lever efter devisen "har man bestämt något ska det hållas", stannade vi vid första bästa ställe. Det där med bästa ställe skulle ganska snabbt visa sig vara fel. Eller vad sägs om detta bemötande när man kommer ut från toaletten.

Observera att bilden INTE är arrangerad!

Har aldrig varit med om att man som matgäst ska städa toaletten och jag kommer aldrig göra det heller. Så det så. Efter det totala felvalet av matställe bestämde vi oss för att nästa stopp skulle vara på, ett för oss, känt ställe. Ett gäng mil senare stannade vi på det förutbestämda stället. Bilen skulle tankas, blåsor skulle tömmas och magar fyllas på. I den ordningen. Naturligtvis gick det inte så lätt. Efter tankningen bestämde sig nämligen bilen för att inte starta. Alltså efter drygt 60 körda mil. Knappa 20 mil hemifrån. Så nära men ändå så långt ifrån. Makens hurtiga uttalande kändes inte ens roligt, "Tja, det finns ju hotell här också". Precis när min hjärna höll på att utarbeta den perfekta planen startade bilen. Ingen vet vad som var felet. Men den startade. Puhh! Lite snabbt stökade vi undan resten av det som måste göras och fortsatte vår resa.

Dagen efter hemkomsten styrde jag och maken våra näsor mot kusten, Höga Kusten. Lite umgänge med vänner stod på schemat.

Med vyer som denna är det inte svårt att njuta. Att dagen efter sitta på en klippa och rensa jordgubbar...

Snacka om livskvalité. På kvällen tände vi upp en eld nere vid vattnet och fortsatte njuta. 

Nu har vi vilat upp oss och laddat inför morgondagens prövning, begravning. I morgon, fast om man tittar på vad klockan är blir det i dag, tänkte jag tala om vad jag och andra tonårsdottern var ute på för äventyr i kväll.