Skrev för nästan två månader sedan om Statistiska Centralbyrån. Om deras "förföljelsemani" när det gäller mig. Vad jag skrev? Läs här. I alla fall skrev jag om felet som mitt personnummer måste ha eftersom det "poppar" upp så fort det ska undersökas och ordnas någon typ av statistik.

Jodå, jag har fått ett brev igen.

 

Anita Palm

13 juni 2012 16:47

Jodå! Jag har varit med jag också. Började när jag var ca 18 år och då skulle allting besvaras i telefonen. Sen har jag haft hembesök av andra "intresseföreningar" som intervjuat mig i en timme om vad jag använder för schampo, läser för tidningar och ser på för TV-program och vilken tid på dygnet jag ser på dessa program etc, etc. Vad jag fick för besväret: EN JÄVLA TRISSLOTT! OCH INTE VAR DET NÅGON VINST PÅ DEN JÄVELN HELLER!!

ÄlgEva

13 juni 2012 18:35

Fick du en lott? Det har jag ALDRIG fått! Inte ens ett tack faktiskt. Bara en massa påminnelser när jag försökt strunta i frågeformulären.

 

Lian

13 juni 2012 21:10

Det är ju för att dom tycker att just dina svar är viktigast Eva=) därför får du alltid dessa brev alla andras slänger dom bara iväg och litar fullt och fast på att dom får dina svar ; ) Kram

ÄlgEva

13 juni 2012 23:00

Hmpft! Jag försöker hoppa över att svara, då dimper det ner en påminnelse i lådan. Borde finnas statistik på hur många gånger jag blivit utsatt för detta. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...