Vaknade med ett ryck. Flög formligen rätt upp. Dagen innan hade jag gått med på att ge en intervju i radio. De skulle ringa upp mig strax efter klockan åtta på morgonen. Nu vaknade jag av en utskällning. Varför hade jag inte svarat i telefonen? De hade gått ut i radion och talat om att de sökt mig men utan resultat. På grund av detta hade de ringt upp en annan. En som inte är så där väldigt omtyckt i den här kommunen just nu. Den personen hade tydigen svamlat och kommit med en massa osanningar. Och det var mitt fel! Nu satt jag på soffkanten och fattade ingenting. Insåg att jag hade somnat på soffan. Anledningen till det kan vi ta lite senare. Varför hade jag inte hört när klockan ringde? Jag ställde ju larmet på mobilen, kvart i åtta skulle den ringa. Men vart var den? Hur mycket var klockan? Efter lite letande hittade jag mobilen, på golvet nedanför soffan. 07.43 visade den. Den hade inte ringt än. Utskällningen var alltså bara en del av en dröm. Puh! Jag var med i radion, på utsatt tid. Om det blev bättre än den drömda versionen vet jag inte. Men jag svamlade inte, tror jag, och kom inte med några osanningar. Men, varför hade jag somnat på soffan? Jo, det är väldigt enkelt. Fick under kvällen en rejäl lunta med fakturor som var från kommunen. Började titta igenom högen. Hittade märkliga saker. Räknade. Fortsatte titta. Hittade än mer märkliga saker. Räknade om. Klockan gick. Fort. Plötsligt var den nästan halv fyra, på morgonen. Och jag var på tok för uppretad för att kunna sova. Tänkte att om jag tittade på tv en stund skulle jag nog bli trött. Jag blev trött. Tydligen.

I går tog jag mig äntligen i kragen. Kollegan har under några år varit med i en kör. En kör som vid upprepade tillfällen haft konserter. Av många olika anledningar har det inte blivit så jag varit på en enda av dessa. Men nu var det alltså dags.

Ytterligare en del i charmen att bo på liten ort visade sig under kvällen. Trots att lokalen var fullsatt blir det personligt. Speciellt när "pianisten" mellan två låtar börjar spela Calle Schewens Vals. Kör och körledare står och väntar. Och väntar. Till slut säger "pianisten" högt och tydligt "Det var Göte som ville höra Calle Schewens och nu har han fått göra det".