Det andas framtid på vår ort. Det av kommunledningen framlagda förslaget som retat upp var och varannan kommuninnevånare har lockat fram något bra. Något väldigt bra. Engagemang och känslan av gemenskap. På orten där vi bor fullkomligt kokar det nu. Av framtidstro. Och engagemang. Vi är många som är helt övertygade om att tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi göra skillnad. Ett steg i den riktningen togs i dag. Ett steg som bara är början.

Det finns en park. Mitt i byn. I parken finns det bland annat gungor, klätterställning, boulebana, volleybollplan och en grillplats. Det var vid grillplatsen som ett första steg togs i dag. Ett steg mot fler aktiviteter. Aktiviteter där ALLA kan delta. Tänk så enkelt det kan vara. Jag och andra tonårsdottern åkte dit klockan 11 och tände upp en brasa. Veden hade en på byn kört dit tidigare i veckan.

Efter ett tag började det komma lite folk. Till slut var vi drygt 20 personer där. 20 stycken som pratade, lärde känna varandra och grillade korv. 20 stycken som kom med ideér på vad vi kan göra för vår bygd. 20 stycken är början på 100 som är början på 150 som är början på..... 

När man är samlade så där och bara har det trevligt gör det inte så mycket att vädrets makter helt plötsligt bestämmer sig för att svänga från soligt och varmt till hagel.

Det ger bara ytterligare ett samtalsämne. Men. Som tur var avslutade vi i tid. Om man tänker på vädret.

Det blev ju för sjutton snöstorm!

 

Steve

7 maj 2012 07:21

Det är härligt med engagemang och framtidstro.

http://stevereflekterar.blogspot.se

ÄlgEva

11 maj 2012 10:16

Det blir så mycket roligare och lättare när det bubblar på det positiva sättet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...