Jag var på ett möte i går. Ett möte där jag och andra kommuninnevånare undrade hur de styrande i vår kommun tänker. Men alltså. Man pratar om att försäkringskassan och andra instanser är hopplösa att ha med att göra. Att de varken lyssnar eller förstår. Men de framstår som de bästa samtalspartner man kan få tag på i förhållande till våra kommunpolitiker. De har lagt fram ett i mina ögon ganska korkat förslag på förändringar i vår kommun. Jag pratar inte små obetydliga förändringar. Jag pratar nedläggning av en skola. En skola som visserligen inte har allt för många elever (ca. 65). Det har den inte. Men det går att hitta andra lösningar om det är besparingar det gäller. Nedläggningen av just den här skolan innebär att alla barn på berörd skola får betydligt längre till skolan. Att barn i 10-års åldern ska gå på en i skola för åk 4-9. Att 6-åringar får skoldagar där de måste påbörja skolresan kl.6.45 fast skolan börjar kl.8.20 Det finns många exempel. Vad som troligen blir en följd av nedläggningen är avbefolkning på orten. Det i sin tur betyder att de industrier/företag som i dag är väldigt värdefulla för kommunens överlevnad får svårt att rekrytera personal. Vem flyttar till en ort där skolan ligger 2,5 bort? Det betyder att industrierna/företagen flyttar. Vad ska kommunen då leva av?

Det finns ett förslag. Ett förslag som kanske skulle bli mer ekonomiskt. Att flytta alla elever till en och samma lokal. En lokal som kommunen i dag arrenderar ut. En lokal som kommunen säger genererar pengar till kommunen. Fast på frågan hur mycket intäkter lokalerna inbringade 2011 finns inget svar. Förutom "vi har gjort ett väldigt dumt avtal där, men det ska det bli ändring på". Ett annat argument för att inte bedriva skolverksamhet i dessa lokaler är att de inte är anpassade för skolverksamhet. Det är bara det att dessa lokaler var från början - just det - skola. Dessa lokaler är dessutom i betydligt bättre skick än de skolor kommunen vill använda. Skolor som måste upprustas och kanske byggas om för att det ska vara möjligt att få plats med alla samt tillgodose allas olika behov. 

På 13 arbetsdagar ska kommunpolitikerna ta fram alla relevanta siffror, göra en risk- och konsekvensanalys, ha informationsträffar och hämta in all nödvändig information. Sedan ska beslut tas. Men det klart. När man inte är intresserad av att ens överväga andra lösningar kanske den tiden räcker. 

 

Steve

23 februari 2012 10:13

Ut på krigsstigen bara. Det låter ju som du har rätt många gångbara argument att komma med. Organisera er, skapa en kraftfull grupp som politikerna känner att dom MÅSTE lyssna till. Just den här typen av förslag/beslut i små kommuner/orter gör mig riktigt upprörd. Varför har inte kommunen gjort en konsekvensanalys redan innan förslaget presenteras. Korkat men samtidigt en bjudning till er. Det verkar som att du/ni redan har en konsekvensanalys. Se till att få den publicerad innan de 13 arbetsdagarna förflutit.

http://stevereflekterar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...