Vi har en eller flera inneboenden i vårt hus. Det har vi haft i flera år. Inneboende vi själva inte valt ut eller bjudit in. Det trampas runt på övervåningen. Lite hit och lite dit. Det tänds lampor. Med fördel mitt i natten när alla ordinarie boende i detta hus sover. Vi har vant oss. Reagerar inte speciellt mycket. Ena tonårsdottern hörde steg på övervåningen så sent som i går mitt på dagen. Stegen hörs tydligt. Väldigt tydligt. Har försökt hitta logiska förklaringar på alla ljud. Vi bor i ett gammalt hus. Trähus. Det knäpper och knakar i gamla hus. Men vi hör tydliga steg. Kan följa stegens ljud till nästa rum. Lysknappen kanske inte var helt i rätt läge. Kanske är det glapp i kontakten. Kanske sitter glödlampan lite löst. Vi har kollat kontakter. Vi har skruvat på glödlamporna. Allt är som det ska. Ändå tänds lamporna. Utan att vi hjälper till. Som sagt. Vi har vant oss. Tycker inte det är skrämmande eller otäckt på något vis. Det bara är så. Liksom. Tills i natt. Då gick det lite väl långt. Tycker vi. Andra tonårsdottern har en kakelugn på sitt rum. Som hon eldar i. I bland. I går eldade hon. Tills det var varmt och skönt. Stängde allt som ska stängas. Trots detta vaknade hon i natt av att det brann för fullt. I kakelugnen. Fyra timmar efter att det brunnit ut. Det är helt ok att trampa runt här och tända lampor lite nu och då. Det är det. Men att börja elda. Nattetid. Det är att gå lite väl långt tycker jag.

Kan någon vänlig själ förklara vad det är som händer i vårt hus?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...