Det tog ett tag. Innan möjligheten att blogga via mobilen kom. Det är ju inte så att jag suttit och väntat hysteriskt men nog har det hänt både en och två gånger att jag suckat. Jag menar, hur svårt kan det vara att få till? När det då äntligen var möjligt gick det naturligtvis inte att blogga från ajfånen. Nej du, då fick man vackert vänta ett tag till.
Nu sitter jag och väntar igen. Men inte på någon mobilapp. Nej då. Nu väntar jag på barn. Som klättrar, kryper, balanserar och ålar. Ja, ja, tänker du nu, de tröttnar snart. Pft! Släng in ett samarbetsmoment också, då tar det tid. Har väntat i fyra timmar nu. Enda hoppet ny är att de ska bli hungriga, snart. Fast det är inte ett okänt faktum att barn som har roligt inte blir hungriga, alls. Någonsin. Kanske är det bara ställets stängningstid som kan rädda mig. Det betyder i alla fall att det finns ett slut. Om sisådär tre-fyra timmar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...