Om jag får ett råd från en snickare hur jag på bästa och billigaste sättet spikar upp en bräda följer jag det rådet. Om sjukgymnasten säger till mig att jag måste göra den ena eller den andra övningen för att min axel ska bli bra gör jag så. När jag talat om för mina barn att det är farligt att simma i strömt vatten har de låtit bli att simma i just dessa vatten. När den som arbetar på bilbesiktningen säger åt mig att det snart går hål på en bromsslang ser jag till att den blir bytt. Skulle kunna hålla på så här i evigheter. Och rabbla exempel på råd man får. Råd man följer. Råd som kommer från de som begriper mer än man gör själv. Men alltså den här kommunen jag bor i... Om politiker eller tjänstemän får ett råd verkar det däremot vara mer regel än undantag att man INTE följer dessa. Man utvärderar de inte. Börjar tro att man inte ens överväger att det faktiskt kan vara ett bra råd. Oavsett om rådet man fick kan hjälpa till att spara flera tusenlappar. Kanske rent av hundratals tusenlappar. Handlar det om prestige? Det får man hoppas. Det vore än värre om det handlar om ren dumhet.  

 

Ingrid

17 juli 2012 22:44

<3 Ibland undrar man...

http://www.lagomtnormativt.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...