Jag och maken är ute på vift. Man skulle kunna tro att det är planerat. Att det skulle vara planerad kvalitetstid för mig och maken. Riktigt så var det inte. 

Efter ett impulsbud på en bil får vi se halva Sverige. Via tågfönstret. Självklart blir det kvalitetstid. För mig och maken.

En kort mellanlandning i huvudstaden innan resan fortsatte.

Vädret skiftade hela vägen. Skulle vi få flanera på Avenyn i solsken?

Solen tittade fram en kort stund. Men inte när vi var ute och gick. Då regnade det. Och vi hade inget paraply. Två halvdränkta katter tassade in på första bästa restaurang för att äta middag. Efter maten var det slut på turistpromenerandet, vi tog en taxi.

Eftersom vi bor farligt nära Nordstan blir det förmodligen lite shopping i dag. Frågan är om det blir en seriös shopping, alltså en påse = en öl. Det återstår att se. 

 

Ingrid

1 juli 2012 13:18

Lät långt! :)
Hoppas det var trevligt iaf och att bilen är bra.

http://www.lagomtnormativt.blogspot.com

 

Steve

1 juli 2012 13:35

Storstan. Huvvaligen! Hoppas att impulsbudet visar sig mödan värt.

http://stevereflekterar.blogspot.se

 

Ingrid

3 juli 2012 22:19

Jag har semester nästa vecka så jag hörs gärna!

http://www.lagomtnormativt.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...