Jag blir mer och mer övertygad om att jag bor på rätt plats. Ja, det är mycket nu med kommunen jag bor i. Jag vet. Fast om man tänker efter, vilken kommun är det inte mycket i? Tror, eller kanske inbillar jag mig, att allt blir så mycket tydligare och närmre när man bor i en liten kommun. Man märker ganska snabbt om/när det händer något. Oavsett om det handlar om att grannen byter gardiner, ett nytt fik öppnar, en butik stängs, någon byter hårfärg eller om skolor flyttas. Kanske är det så att det inte händer mer här än på andra platser, det bara märks fortare. Men alltså, när det har hänt en hel del under en dag, hur underbart avkopplande är det inte att sätta sig ute och titta på himlens skådespel.

Gör man det i en större stad? Tror inte jag gjorde det. 

Den röda himlen var vacker i går. I dag har den inte varit röd. Faktiskt inte vacker heller. Mörkgrå och mullrande är i mina ögon inte tilltalande ett endaste dugg. Ena tonårsdottern spenderade förmiddagen åt att gnälla över hur tråkigt det var. Kunde vi inte hitta på något att göra? Jag funderade, noga. I cirka fem sekunder. Sedan gav jag upp. Vet av erfarenhet att det inte är någon idé att jag kommer med förslag. Vi har inte samma sätt att se på vad man kan göra en tokregnig dag. Hon fick helt enkelt komma på något själv. Och det gjorde hon.

Uttryck som "jag tog bara en bulle" kommer användas flitigt ett tag framöver.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...