Det plockas blommor som aldrig förr. Eller i alla fall inte sedan i fjol vid den här tiden. Det spikas kors, huggs björkar, läggs in sill, gravas lax, skrubbas potatis, dukas långbord, skrivs sånghäften, planeras ringdans och stryks klänningar. Allt för att det ska vara perfekt i morgon. På midsommarafton. Och vad gör jag? Rensar ogräs! Kanske kan gå under blomplockning, då en och annan blomma ryktes upp. Annars förbereder jag inte speciellt mycket. Alls. Har liksom ingen lust att just i år ruska liv i några förlegade traditioner. Vi har inte firat midsommar på många år. En och annan mer eller mindre lyckad midsommarstång har väl gjorts genom åren men inte mer. I år har vi pratat om att vi kanske borde ta tag i midsommarfirandet. Skapa lite traditioner. Men som det är nu känns det inte lika aktuellt längre. Inte i år. Men en tårta ska vi nog få till.

Och med yngsta dotterns blombukett får vi nog till lite midsommarkänsla i alla fall.  

Glad midsommar på er alla där ute!  

 

Steve

22 juni 2012 07:03

Glad Midsommar önskar jag dig även om det inte känns så just i år.

http://stevereflekterar.blogspot.se

ÄlgEva

22 juni 2012 11:01

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...