Efter två operationer var det äntligen dags. Nu skulle det hända. Ett, av två, resultat skulle synas. Lampan tändes. Pincett och "suturgrej" togs fram. Glasögon putsades. Jo, jag behöver det nu. Om jag vill se något det vill säga.  Och se behöver man göra om man ska göra det jag skulle göra. Andra dotterns stygn skulle bort. Men alltså allvarligt. Trots glasögen var det svårt att se stygnen. Det gällde att tänka till. Och hämta mer belysning. Golvlampan i vardagsrummet fick följa med till köket. När jag sitter där och försöker få grepp om trådarna säger andra tonårsdottern "det klart dom är små, hon tog en sexa". Jag har ingen aning om vad det betyder. Men med tanke på vad jag ser kan jag ana att just sexan är tunn. Men är fyran tunnare eller tjockare? Det bryr jag mig faktiskt inte om i det läget. Jag försöker bara få tag i en tråd. 

Det gick inte lätt, det gjorde det inte. Jag menar. När en halvblind ska försöka få tag på pyttetrådar i vardagsrumsbelysning i köket kan det lätt bli lite omständigt. Men stygnen är borta nu. Alla åtta. 

Resultatet då? Jag tycker det ser bra ut. Inte ett "hundöra" så långt ögat ser. Eftersom jag inte litar till min egen syn tog jag lite bilder och det ser bra ut på dom också. 

 

Steve

6 februari 2013 07:30

Rubriken fick mig att relaterade till något flytande men sedermera förstod jag att det handlade om andra sexor och fyror. Ja , åttor med för den delen för så många var ju stygnen.
Visst ser det bra ut. Tycker även jag efter att ha putsat glasögonen.

http://stevereflekterar.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gdansk. Nu var vi framme, några timmar senare än planerat. Man kan säga så här, språket är inte det lättaste att förstå. Det kan vara en förklaring till att vi klev på fel buss när vi skulle åka från flygplatsen. Absolut. Men tack vare nutidens lever...

Ja, så stod vi då där. Utanför incheckningen. Planet avgick enligt tidtabellen, utan oss. Vi stod kvar på Arlanda. Det var mer än en gång jag tänkte "vad var det jag sa...", men jag sa inget, faktiskt. Medan Bubblan och Bubbelhållaren försökte förstå...

Nu skulle resan bli av, den som maken bokat till oss två och ett par till. Resan som ingen annan än maken visste vart den skulle gå. En ganska rolig grej. En bestämmer resmål och bokar. Vi andra åker bara med. Mot okänt mål. Fast jag fick faktiskt ve...

Ledigheten började med luktsäkring av hallen. Orsaken till odören återfanns aldrig. Misstänker att det var en liten gnagare som fick sätta livet till, någonstans under hallgolvet. Må den lilla rackaren vila i frid. Lukten är borta och hallen är en ha...

Jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om att känna en viss press den här tiden på året. En, många gånger, egenpåtvingad press visserligen. Men ändå. Man vill ju att allt ska vara perfekt. Att det ska bli den bästa julen någonsin. Ingenting f...